Julia och jag!

Japp, jag ska försöka mig på att göra en alldeles egen header eller hur det stavas! Så nu får vi se hur detta ska gå! Lovar dock inte att det kommer pluppa upp någon, eftersom att detta med att göra bloggen fin inte är min grejj! Kolla inn "Kevins mamma" (minns inte vad hon heter i bloggen) hon byter hipp som happ och alltid är det lika vackert! Hon kommenterar ganska mycket eftersom att jag fråger henne en del saker så hon finns nog i någon kommentar! ;-)

Jag sitter och kollar på nrk.no (eftersom att vi inte har någon parabol ÄNN!!!) och programet jag kollar på heter "Jordmødrene" som betyder barnmorskorna, svårare änn så är det alltså inte! Men jag märker att jag skrattar hela tiden! Inte för att det är kul, men för att jag får fjärilar i magen. Pappan står på sidan av sin fru och han går nästan i golvet flera gånger, han svettas som en gris och säger "Jag klarar inte mera!" medans hans fru prässar och skriker ut "Det gör så ONT!!!" Det roliga är dock att det är han som säger "Jag klarar inte mera!"
Att killar alltid ska tänka på sig själva va?=P Tillslut kollar i alla fall lilla "Kristoffer" ut och pappa börjar gråta, högt också! Inga små snufserier här inte, utan här kör man på ricktigt bölande medans mamman kollar på sin nya son och säger, "gud va vacker han är!" medans jag sitter i min soffa och tänker "Urch, kan dom torka bort blodet eller!?"
Men när Kristoffer väl har fått bort allt blod och annan geggamojja från kroppen så ser jag det hans mamma ser, gud va han va fin! Dom små liven!<3

Jag kan fortfarande inte fatta att när som helst, kanske i dag, kanske i morgon å kanske ännu senare så blir det min tur! Fatta!? Då ska jag ligga där med en Hawkar på sidan som säger "Jag klarar inte mera" och nästan går i golvet medans jag skriker ut att jag vill ha alla droger dom har! Tänk att nästa gång kanske det är vi som skriver medelande till familj och vänner om att nu är jr här, hur mycket hon väger, hur lång hon är och så klart att hon har massa svart hår. I dag är det "bara" 5 dagar kvar till BF. Senn smäller det! Å vem vet, kanske före och kanske efter! Den som lever får se, är det inte så man säger?

tack för en fin blogg! jo, det skulle vara jätteintressant att se lite mer bilder, på magen och dig o hawkar! föresten, kommer du visa bild på barnet? ha det fint.

Svar.
Mera bilder av oss kommer nog komma, det är bara så att jusst nu håller vi på att flytta å så och jag har ingen aning om var sladden till kameran är! Vi har sånnt uttak i datan för minnekort, men det hjälper lite när det är trasigt=P
Men jag ska skriva lite mera senare på dagen å då kan jag i alla fall ladda upp några gamla bilder av oss=)
Angående bild på henne så kommer det nog att komma men inte så många, men ni kommer nog att få se hur hon ser ut=) Så känner jag i alla fall nu! Men senare kan det ju bli så att det kommer as många bilder av henne också, det ska man heller inte se bort ifrån=P

Nu åker vi inn till stora stan! Haha! Roligt det låter! Vi ska leta efter en lack spray till bilen och kjöpa lite saker på IKEA. Så storstan, håll i hatten för nu kommer vi!

Förästen! Jag vet att jag har lovar att det ska komma mera bilder på hur jag och Hawkar ser ut så i dag ska jag ta några när vi ändå är ute=) Sen ska jag KANSKE ta kort på innsidan av huset och visa er med=P Dock är inte allt som det sta ricktigt änn så vi får se om det blir bilder på hustet! Ni kan ju kolla på denna vackra skapning så länge!<3

Nehe, det får ni tydligen inte! Blir galen på vårat skit internett

När blir man en mamma? Jag funderade på det i dag efter att jag hadde varit hoss barnmorskan, när blir man ijäntligen en mamma tycker du?

Jag tycker att den dagen man blir gravid och väljer att behålla barnet, den dagen väljer man att bli förälder, åtminstonde mamma! Den dagen valde jag (och alla andra, nästan) att vi hadde väntat på vårat barn och att detta var "Ment too be!". Jag slutade att vara ungdom den dagen, den dagen traskade jag inn i vuksenlivet och började känna att jag hadde det största ansvar man kan ha på sina akslar, jag skulle, med min kropp göra det mäst fantastiska och underbaraste man kan göra! Jag skulle gör det grymmaste och coolaste man kan göra, men ändå det mäst naturliga som finns, jag skulle bära fram ett barn!
Ett litet "frö" skulle gro och växa till att bli ett barn, och det är helt sjukt hur fort det gick om man tänker på allt som ska göras, alla delar som skal skapas och inte minst om man tänker på hur fantastisk och underbar hon kommer bli!
Den dagen man blir gravid så väljer man bort massor av saker! Man väljer (definitift!) bort att dricka alkohol i 40 väckor och 2 dagar. Man väljer bort massa fester med kompisar. Man väljer bort en stor del av friheten man hadde innan. Man väljer bort mycket! Men tänk på allt annat man väljer att ha kvar, eller allt man  väljer att få, allt man får behålla!
Jag älskar min dotter sjukt mycket redan, jag tycker så synd om dom som inte har den möjligheten som vi har som bor i Norden! Vi behörver aldrig ta ett val att adoptera bort ett barn som är önskat, kanske inte planerat, men önskat! Vi får hjälp om vi behöver det och ber om det, tack för att man bor här!

Men tillbaka till det med att vara en mamma och när man blir det. Vad tycker du? Är man en mamma när man har haft barnet i sin mage eller skal det mera till?

Jag tycker inte att man automatisk blir en mamma enbart för att man har gått gravid! Har man gått gravid, är man ju den biologiska mammanm, men har man haft sex så är man också den biologiska pappan det betyder dock inte att alla kan vara så stolta att få kalla sig för en förälder inte!
Om man adopterar bort sitt barn, för barnets bästa så tänkter man på sitt barn och att det är det som är bäst jusst där och då, men när man gör det så tycker jag också att man skriver ifrån sig rätten att kalla sig en förälder för det barnet. En förälder är den som bryr sig om barnet, är där för barnet och stöttar barnet i valen som dom skal ta i livet. En förälder är den som är där när barnet gråter, när barnet sliter, när barnet behöver hjälp och kärlek. Det är en förälder, det är en mamma och en pappa!

Men vad händer då om man har en mamma och en pappa som dör? Kan man inte kalla dom för sina föräldrar då? Jag tycker att allt detta är sjukt krångligt och jag blir bara mindre smart ju mera jag tänker på det! För det är klart att min mamma (som dog när jag var 9) är min mamma, men Carina (min lotsasmamma) är den som tröstade mig när jag grät och hon som såg till att jag hadde mat i min mage.
Jag ser det så, jag har en mamma som dog när jag var 9, då hadde jag enn sånn tur att jag fick en ny mamma, en ny människa som valde att vara en del av mitt liv! Min mamma valde aldrig att dö, hon dog i en MC olycka och hon valde aldrig at lämna oss! Det kan man inte rå för, man kan ju inte rå¨för att man dör! Då är det en annan sak, eller vad tycker du?

I dag har jag varit hoss min nya barnmorska. Eftersom att vi har flyttat så blev det så att jag så klart var tvungen att byta både barnmorska och doktor och inget av delarna stör mig. Min nya barnmorska var jag lite skeptisk till att börja med, men det visade sig snabt att hon var både snällare och mera förstålig änn min gamla, så det tackar jag bara för.
Vi pratade om lillan i magen och lite runt min graviditet eftersom att hon som sagt är ny och vet enbart det som står på pappret. Liten, blond aksellångt hår och hon kanske var en tredjedel av min kropp. Så liten var hon, men definitift mycket bättre änn min gamla, glad att jag bytte nu facktiskt! Bättre sent änn aldrig va? Det är ju hon som ska komma hem på hembesök å sånna saker senare när lillan har kommit också och då känner jag att man måste vara nöjd, är man inte nöjd då så kommer inte hon häller känna sig välkommen, eftersom att hon i sånna fall inte är det ens.
Min mage är stor, inga konstigheter där eftersom att vi redan visste det. Hon blev lite chokad när hon frågade "Har Katja(min gamla barnmorska) pratat med er om det med fötsel?" och jag svarade "Nej, inte ens lite. Men jag har läst massor och det som Hawkar behöver veta har jag läst högt så det har vi fått med oss i alla fall."  Det var först då jag fattade att inte bara var min gamla barnmorska konstig och vred på alt jag sa, men hon har ju inte ens gjort sin jobb. Vi har ju inte fått vetat något om någonting! Tänk om vi inte hadde läst något å tagit reda på egen informasjon? Då hadde vi heller inte vetat något...
Men nu har jag i alla fall fått en ny barnmorska, som jag värkligen är glad över! Hon sa något helt annat änn vad min gamla sa och jag litar mera på denna. Det är som sagt en självklarhet att man känner sig lite orolig för det att bli mamma för första gången, det är en stor förändring i ens liv! Om inte till och med den största! Allt kommer bli helt nytt och både jag och Hawkar kommer få ändra på så mycket i vårat liv och det är vi så klart villiga till att göra, alt för våran trollunge!<3

Angående det som jag sa till Hawkar så, förlåt om jag gör er nyfikna! Jag kom på nu att jag hatar när folk skriver så i sina bloggar! Att dom säger A men inte B... Men det är första och sissta gången jag gör det, jag lovar! Men jag kan inte berätta vad jag sa, inte för att det är jordens största hemlis, men för att jag skäms! Jag pratade med honnom om det i går när han kom hem i alla fall och då sa han "Men elskling, jag vet att du inte menade det! Det är så klart att jag blev sårad jusst då, men det hadde jag facktiskt redan glömt att du hadde sagt!"
Så nu vet ni i alla fall vad han svarade när jag sa förlåt, jag vet i alla fall när jag gör ett misstag och att stå för mina misstag har jag absolut inga problem med längere!

Så är det inte bara bara och städa inte! Jag plockade lite i köket och så innan jag hadde så ont i ryggen så att jag havnade här yttligare en gång! Hoho! Men så kan det vara å så får det vara när man är gravid, så det så! I alla fall om man bara har 7(!!!!) dagar till BF. Senare så ska vi sortera alla sakerna som vi inte har plockat ut kartongerna änn så att vi vet vad som ska upp på vinden och vad som kan stanna kvar här nere. Med andra ord så ska Hawkar sortera och jag ska peka och han ska bära upp till vinden.

Jag tycker igäntligen synd om dom som inte har en sambo under sin graviditet, jag hadde INTE klarat mig ensam jusst nu! Allt från att han hjälper mig upp ur sängen på morgonen, tar på mig mina byxor till att han trär på mig strömporna! Eller att han tvättar mig medans jag sitter ner i dusjen, att han byter sängkläder, damsuger och torkar golven. Dammar plockar undan från bordet och lagar mat. osv osv! Han gör nästan allt! Sammtidigt som han jobbar med sina kompisars bilar så att vi tjänar lite pengar också.
Det är så klart att jag hjälper till eller vad man ska säga med det som jag kan! Jag diskar ibland och sånna saker, men jag klarar inte av att böja mig ner så det är ungefär bara det som jag kan göra=P haha!
Jusst nu holler han på med en Opel, å jag blir lite stolt när han roppar på mig för att jag ska godkänna det! Han filar först bort rosten, svetsar igänn hålen och kletar på någon massa för att så putsa det lent och ha på lacken! Mycket man ska igenom innan man kan spraya på lacken asså! Men det som han gör innan han har på laken, när han putsar på den massan som han har haft på så roppar han på mig för att jag ska känna om det är lent och bra nog=) Det är alltid det och det är sellan som jag inte har sagt att det inte är bra=P haha! Men i alla fall, han vill att jag ska vara en del i det tror jag, för han vet att jag känner mig som att jag inte duger till något nu för tiden, jag menar jag kan inte ens ta på mig mina egna byxor!

Jag vill bara berätta också att Hawkar har börjat med en ny grejj för några dagar sedan! Han skriver "Jag älskar dig Hege!" över allt, hela tiden! Jag har redan hittat flera papper som det står så på och på sms skickar han det hela tiden! Innan skrev jag alltid "Jag älskar dig!" Och han svarade alltid "Jag med!" å det blir ju ijäntligen fel eftersom att då låter det som att han älskar sig själv! Men nu har han börjat skriva "Jag älskar dig också Hege!" eller "Jag älskar dig också!"

Jag tycker att det är lite sött att han har börjat med det=) Å man får skryta över sin pojke när han gör saker som han inte har gjort innan! Inte bara det men när jag loggade inn på den Norska lunarstorm eller vad man ska kalla det så hadde han skrivit på sin "status" (det är en sak som står på allas sida, man får skriva vad man vill precis som på facebook. Liksom "Hege Kolstad Is ser på tv" du vet?) å så står det "Jag älskar dig Hege!<3" Jag blir ju helt kär på nytt när han skriver sånna saker!<3 Min beijb!

Det innlägget där innan som heter "Lär mig säga nej!", vad sa hon exakt fick jag en fråga om. Helt ärligt så minns jag inte! Jag blev helt paff och jag trodde jag skulle svimma! Men hon sa ungefär, eller ja jag tror facktiskt att det hära är ganska så jätte exakt,

"Eftersom att du har haft den uppväxten som du har haft utan en mamma så är vi lite oroliga för att du inte ska veta vad ditt barn behöver eftersom att du har inte haft det med din mamma."
Nu började jag gråta och jag kunde inte fatta att hon satt och sa så! Så sa jag, kaxig som man är "Jasså? Så du minns alltså hur din mamma behandlade dig när du var bebis?" Och hon svarade så klart nej, å då sa jag "Ne jusst det, så hur kan du då säga att bara för att jag inte har/har haft min mamma så kommer jag bli en dårlig mamma? Du minns ju inte häller hur din mamma behandlade dig, ser du dig som en dårlig mamma för dina barn då?!" Så sa hon "Men det är något som man minns, men inte minns i alla fall! Man har det där, men man kommer inte ihåg det!" och jag svarade "Ja men jag hadde min mamma där när jag var bebis, hon dog när jag var 8, nästan 9!"
Å kärringen fortsätter att diskriminera mig rakt upp i ansiktet, jag blev helt chokad och nu när jag tänker på det så blir jag ledsen en gång till...
Som Emelie sa, min mamma dog när jag var 8 år, med andra ord vet jag hur det är att inte ha sin mamma där när man behöver henne! Det ser inte jag som en nack del utan mera som en "fördel" eftersom att jag vet att om man inte ger sina barn den kärleken som ett barn behöver så VET jag hur barnet känner sig! Min mamma har alltid älskat mig när hon var där, men hon kan inte rå för att hon var med i en MC olycka och dog, och jag kan inte häller rå för det!
Jag menar, har man inte fått lida nog genom att mista sin mamma?

Det känns som att hon skärde upp såret och strödde salt där i och jag känner mig värkligen helt paff över att man ens kan säga något sånnt... Jag vet att jag kommer bli en bra mamma! Jag är 100% säker på det! Eller inte ens 100 utan så säker som man kan bli! Jag skulle hällre, jag vet inte, vad kan man göra? I alla fall, vad du änn kan komma på! Jag skulle hällre göra det änn att vara en dårlig mamma och att den kärringen inte fattar det är fan inte mitt problem!
Skulle önska att hon bara visste hur det känns att förlora sin mamma och sedan få det innsmörjat 11 år senare som en plast pose över huvet, det känns som att jag kommer kvävas och jag tappar andan och syran tar slut! Hon dödade värkligen en stor del av mig och det gör värkligen jätte ont att någon kan sitta och säga så!

Jag kommer skriva ett personligt brev till henne, där jag förklarar hur jag känner. Jag kommer också skriva ett brev till NAV i norge och berätta om denna saken och att jag känner mig kränkad, jag vill inte att någon annan ska behöva känna som mig och jag tänker inte bara sitta och acceptera detta! Då kommer jag beskylla mig själv om samma sak skulle hända med en annan ung kvinna, eller en annan människa i hel het.

I går, tidigt på morgonen tog cansern en till människa från jorden. Jag/vi kommer sakna dig och jag hoppats att du får ett evigt liv i det som vi inte vet vad det är änn.
Hon tappade förmågan att kunna prata den 11 Juli och läkarna sa i sammband med det att det nog bara är ett par timmar kvar för henne att leva, den 12 Juli på morgonen var hon borta. Cansern startade i lungorna, hon fick cell gifter och andra medesiner, men inget hjälpte. Det spred sig senare till ryggraden och dom opperarade, vi trodde att det nu skulle vara borta, men fick senare veta (tidigt i førra väcka) att cansern hadde spridit sig yttligare upp till nacken och var nu på väg upp i hjärnan. Nu bestämde hon och hennes man sig tillsammans med läkare att det räcker. Hon har nu lidit nog och man kuttar alla medesiner och hon fick bara morfin. Jag trodde inte att det skulle gå så fort... Nu är hon borta och kommer aldrig mera tillbaka! Jag har inte helt fattat det änn, jag har inte ens gråtit sådära ricktigt ordentligt änn, men jag känner att det ligger i hjärtat och jag vet att det kommer till att brista snart och släppats ut... Jag saknar dig redan!

Det fick jag höra när jag svarade i telefonen i dag när min syster ringde, bara ett par timmar kvar... Hon pratar om min faster fattar jag fort. Det gick så himla snabt efter att dom slutade med medesinerna tydligen och nu (eller ja, vid 20.00 i dag) så har hon bara ett par timmar kvar att leva. Hon har slutat prata och man får ingen kontakt med henne längere, hon bara ligger där som en annan grönsak.
Hon har det nog bättre "10 ft under" ändå, men i alla fall.. Hon är ju bara någon stans i 50 åren, hon han inte ens tappa håret av cell gidter ju! Det är inte rättvist och nu kan jag inte sova! Eller jag vill inte sova! Jag vill inte vakna i morgon och ha ett medelande på min telefon där det står att hon nu har lämnat oss. Kan du inte stanna tiden ett litet tag och låta mig för en gångs skuld leva i nuet?

Vi ska ju köpa barnsäng på månda och på Onsdag ska vi köpa vagnen, det kan jag inte om allt det hära ska hända nu! Nu låter jag självisk men det är inte så jag menar! För det är klart att jag kan göra det om jag vill, men jag vet inte hur jag kommer reagera, ingen som har stått mig nära har dött sedan 98 då mamma och Hans dog, jag trodde att jag skulle få vänta lite längere med tanke på att du tod två i en smäll där! Livet är inte rättvist...

Och förästen, jag måste bara säga att Gud va koppen kliar nu för tiden! Blir alldeles galen!

Hon har så himmla vackra berättelser och filmer, jag är och har alltid varit helt kär i henner sagor (kan man kalla dom för sagor?) som handlar om barn och alla dessa ord! "Far åt pipsvängen med er, snorunge, fy fabian" osv osv! Vart fick denna kvinna allt ifrån? Helt underbara sagor! Allt från klassikerna som Emil och pippi till dom som aldrig blev rickgit så stora, så som Kajsa Kavat och Rasmus på luffen, men alla sagorna är lika underbara och alla borde ha lika mycket credd!
Dock blev jag lite chokad när jag haffa Hawkar i att kolla på Pippi här om dagen! Inte för att det var Pippi utan för att han sa "Åå, snacka om barndoms minnen!" Öööh, vad sa du? Vadå bardoms minnen? Jag vet att hennes filmer finns på måååånga språk (runt 60 om jag inte minns fel) men Kurdiska, trodde jag INTE var en av dom! Å Hawkar sa att det va det visst och att dom har Pippi på Arabiska också! ROLIGT!
Mitt barn skal TVINGAS att kolla på Astrids filmer, så är det bara! Varelse hon vill eller inte så är det dom filmerna hon kommer få=P Dom vackra sagorna som båda unga och gamla faller pladask för, och folk gråter över Michael Jackson(?) är död! Astrid var större i mina ögon och ja, jag grät den dagen hon dog, ingen uppföljare till Karlsson!

Ok, vi är värkligen fast för namnet "Julia" och det ska hon heta så länge hon inte kommer ut och har en penis till slut!=P Dock vet vi inte vad hon ska heta mera, Elida ska hon också heta, det heter min farmor och jag tycker att det är fint och symboliskt vackert eftersom att jag älskar min farmor och ingen i släckten har tagit Elida änn.
Julia Elida, visst är det vackert?=) Jag tycker i alla fall det! Dock funderar vi på om hon ska heta "Julia Aisha Elida" eller bara "Julia Elida". Hawkars mamma heter Aisha och jag tycker att det är jätte fint, men det blir ju så himla långt namn då. "Julia Aisha Elida Kolstad" kärt barn har många namn, men är inte det lite väl många? Det är ijäntligen Hawkar som tycker att det blir för mycket med både Aisha och Elida, och Elida ska hon ha, så är det bara! Ska vi då skippa Aisha eller ska vi ta med det i alla fall och låta henne ha långt namn?
Minns ni låten också? Den Outlandish - Aisha, den är också sjukt vacker och när jag hör den så vill jag bara ha Aisha med mera!

Nu hoppar magen som bara den och jag kommer på att jag har ju bara ätit frukost och kaka i dag eftersom att jag har mått illa! Fruckosten kom som sagt i retur, så inte så jätte konstigt att jag är hungrig! Jag ska nog göra pankakor! Hawkar tycker inte om pankakor, men det struntar jag i! Han får äta det han får annars kan han vara utan! Så det så! Eller så kanske jag gör något annat åt han... Eller ne! Han får äta det han får! Ja jusst! Det får han!

Nu kollade jag förästen på min mobil efter att jag har sovit och ser att jag har fått ett medelande! Emelie har skrivit! Såhära står det!

"Håll i magen nu gumman för det kan hända att lillskruttan börjar dansa av glädje när hon får höra att hennes favorit moster är PÅVÄG!! Klockan 21, tio dagar efter din tjugo års dag kommer din favorit pulla för att stanna! =D Nu är biljetten bokad och betalad så hur det änn blir med jobb så kommer vi en sväng och myser med min favorit slicka.. Älskar dig, puss och kram!<3"

Tänka sig va? Sicka underbara vänner man har! Man blir ju alldeles rörd! Linda har skrivit om mig i sin blogg och Emelie skriver ett sådant underbart medelande på en annars lite tråkig dag! Nu är det fastslått! Dom kommer den 14 September för er som inte vet att jag fyller den 4de! Då kommer dom till Norge för att jobba och till Trondheim inte minst! Allt bara för att jag, Hawkar å junior bor här! Enbart för våran skuld! Annars hadde dom ju kanske åkt till Oslo eller någon annan stans, men nej då dom kommer hit! Till oss! Gud va underbart det ska bli att ha Emelie ett telefonsamtal bort och Linda lika så med sina roliga och ibland konstiga kommentarer! Ditt lilla dyselexi barn!
Hawkar frågar "Hur länge är det till?" och skiner upp! Han tycker om Emelie! Dock har han aldrig träffat Linda, men vad är det att inte tycka om liksom?
En blondin med blåa ögon som sover utan bh, han kommer nog inte klaga;-)

Ta väl hand om dig när du är gravid och planera din graviditet så att du orkar! Lägg gärna in ledighet sista månaden så att du är utvilad inför förlossning och tiden efter.