Julia och jag!

I dag skulle jag i begravning för min faster ni vet, hon som dog i canser. Hela dagen börjar med att jag vaknar senare änn vad som var planerat så allt blir bara stress innan vi kastar oss inn i bilen med maskaran i handen. Väl på vägen börjar jag känna något liknande med förvärkar, men det var så himla mycket värre! Pluss att jag trodde att jag skulle (VARNING) bajsa på mig så jag och Hawkar var tvungna att stanna vid maken.
Inne på toaletten var det så klart typ 10 i kön innan mig, och med denna mage och en bebis som tycker mot tarmarna så har man inte tid att vänta och jag frågar snällt om jag skulle kunna få gå före tanten som var först i kön. Hon kollar så klart snett på mig och tänker säkert säga något som "vaför skulle jag låta dig gå före?!" sen kollar hon ner på min feta mage, ler lite glatt och säger självklart och jag hör hur ett suck kommer från varneda grabb och yngre kvinnor i hela kön och jag tänker bara "dom skulle bara veta vad deras mamma har gått igenom!"
Väl inne på toa (märk: Jag trodde för 5 min sedan att jag inte skulle hinna till toan) så kommer det absolut ingenting! Jag ber lite besviken för jag känner mig värkligen nödig, fortfarande! Ut från toan igänn och inn i bilen och jag ringer till BB och frågar vad detta är. "Falska puch-värkar" kallade tanten det, det är visst så det ska kännas när man ska föda! Men mina var bara feik! Snålt va?

Sen kommer vi inn till stan och ju närmare kyrkan vi kommer desto ondare får jag i magen (mag knip) och desto mera illa mår jag. Hawkar sitter ute i bilen med mig utanför kyrkan, men jag klarar inte att gå inn! Som toppen på det hela så är jag 10 min sen och det ända jag kan tänka på att jag har inte varit i en begravning sedan min mammas och Hans, eller jo mormors men den räknas inte helt för jag minns inte ens att jag har varit där!
Jag bestämmer mig tillslut att jag har nog fått avsmak av allt som heter begravning och jag pallar inte trycket å börjar böla och säger "Hawkar jag vill inte gå inn!" å han säger att jag inte behöver så klart och vi åker igän.

Så åker vi hem till den gamla lägenheten och börjar städa upp dom 35kvm som vi har bott på det senaste året och 7 månaderna eller vad det är. Vi skrubbar och har oss och skrubbar ner allt från topp till tå och känner oss skit nöjda och rigner han som vi hyr av för att han ska komma så att vi kan skriva ifrån oss kontrakten, ge han nykeln och få våra pengar som han är skyldig oss eftersom att det blev ett fel vid förr månadens hyra så han fick två i stället för en. Å han menar att han har inte kunnat ge oss tillbaka pengarna eftersom både det ena och det andra och vi har varit jävligt tålmodiga!
Men i alla fall! Han kommer upp och säger att vi måste torka av fläckten en gång till, jag förklarar för han att det går inte mera men han insisterar och jag tar det till mig och han går!
Han fattar INGENTING! Asså det är en fläckt och det är inte en sånn fläckt där mat oset går ut utan det är en sånn där det bara blåser ut på andra sidan (villket är helt onödigt och jag fattar inte ens varför man köper en sånn!!!!). Och fläkten är väll kanske 10-12 år gammal eller något sånnt, han förväntar sig att fläckten ska vara vit! Asså det är OMÖJLIGT och få en 10-12 år gammal fläckt (som inte ens va vit när vi flyttade inn) vit igänn! Det går inte! Så är det bara! Men han står på sitt och jag skrubbar bäst jag kan och Hawkar med.
Han kommer tillbaka och påpekar samma sak igänn (då har vi stått två st å skrubbat på den i ca 30 min) å vad ska vi göra? Vi måste ju bara skrubba vidare!
När han är nöjd med fläkten (ca 1.5 timme senare!!!) så påpekar han att vi inte har torkat av en lampa, sen går han! Asså vi kan ju torka av den medans han är där!!! Men sen hämtar jag han och han är så himla nedlåtande hela tiden! Vi är trötta och hungriga (eftersom att vi inte hadde ätit något.) och jag vill bara hem! Vi kom dit kl 12 på förmidagen och klockan ca 21 så är vi fortfarande kvar där, asså vi snackar 35 kvm här! Inte ens kungen har 35 kvm som skiner lika blankt som dom dära gör nu!
Det var inte ens han vi började hyra av från början utan det var dom som bodde där innan och vi sa till och med att vi kan hämta dom och fråga om den lägenheten kan bli renare, men det tycker han så klart är onödigt å bla bla bla! Jag blir galen av sånna människor! Asså han har gjort allt för att det ska suga för oss att hyra där! Och han pratar nedlåtande hela tiden och behandlar oss som barn! Jag blir skit förbannad! Å fortfarande har vi inte fått tillbaka våra pengar! För han hadde dom inte där! Asså hällå i blåbärs skogen! Vi har tjatat i ca 2 väckor nu och han sa att i dag kan vi komma och hämta dom eftersom att han har varit på semester! Å så när vi kommer dit så ger han oss inte ens våra pengar! Jag var så himla förbannad att ni anar inte! Fattar inte varför jag inte bara kan säga ifrån som alla andra kan! Jag vågar inte utan jag fegar ur och säger ingenting utan jag nickar bara och ler! Inte konstigt att jag alltid blir överkörd!

Detta resulterar (så klart!) i att jag och Hawkar börjar bråka! Jag ar hungrig, han är hungrig, jag är trött, han är trött, jag har ont i ryggen och han med! Vårat blod socker måste ju ha varit på 0! Å allt slutar med att jag ber honnom dra till hällvette! Å jag öppnar bildörren och går ur bilen och han drar! Sen går jag och sätter mig någon stans och blir så arg att jag börjar gråta! Och Hawkar ringer säkert 40 gånger (ca 1 timma) innan jag svarar och han kommer dit jag är och kramar och pussar (även fast det var jag som hadde gjort fel) och säger förlåt för att han börjat bråka, men att han blir så när han inte äter. Precis som att jag inte vet det liksom=P
Och jag säger förlåt och allt blir "bra" och vi åker hem, jag orkar inte ens tänka på morgondagen! Nu vill jag enbart ha Lördag så att man bara kan vara! Den sissta tiden har varit så svår tycker jag, vi förtjänar lite lycka nu! Lycka, vart är du?