Julia och jag!

En av alla 100 gånger som jag har berättat att Julia kom utan bedövning (jag är facktiskt jävligt stolt att jag klarade av det som alla sa att jag aldrig kommer klara, att föda utan bedövning!) så satt det en del eldre kvinnor och lyssnade så sa den ena
"UTAN BEDÖVNING?" precis som om hon var jätte chokad, och jag svarade "Jajjemensan", stolt som jag är. Så kollade hon nästan lite snett på mig å sa "Hadde du ingenting värkligen?" Å så sa jag att jag hadde lustgasen under en värk, men att jag bara mådde illa så jag valde att inte använda den mera, så svarar hon "Ja men då är det inte utan bedövning!" Jo? En värk av säkert 100, pluss att det inte ens funkade utan blev bara värre eftersom att jag mådde illa som råga på allt. Så sa hon att hon själv hadde haft allt dom har inprensip och då blev jag arg, vem är hon å kolla snett på mig? Men hon menade att ALLA unga kvinnor som föder barn har bedövning och att om man ska föda barn skal man tåla smärtan minsann! Men vah!? Då har hon precis innan berättat att hon har haft allt dom hadde, hon tålde ju värkligen smärtan i sånna fall, NOT! Sen var det en annan kvinna med som höll med henne, så jag frågade hur många barn hon hadde... Svar: Ingen... Jusst det! Hon vet inte ens hur ont det gör så vem är hon att uttala sig? Men hon menade att om hon någonsinn fick barn så skulle hon inte ha bedövning... Kom tillbaka när du har födit gumman!

Jag menar att dom som känner att dom inte kan föda utan bedövning och vill ha text en stor nål inntryckt i ryggmärgen så varse god! Jag valde att inte ha det! Inte bara med tanke på den stora nålen men jag tänkte på alla små kvinnor som föder barn och kirrar det, pluss att Julia slapp att bli dåsig. Men jag vill lova att jag skrek efter bedövning när jag skulle trycka, lite sent... Bättre sent änn aldrig? Inte jusst då!

Alla har ju en förlossnings berättelse, så det är så klart att jag också har en. Nu är Julia 2 månader så jag borde kanske berätta hur det hela gick till? Den dagen som ändrade mitt liv för all fram tid, den dagen Hege blev mamma.

Jag vaknade kl 3 på natten av att jag hadde ont i magen, inget ovanligt eftersom att detta hadde hänt flera nätter i rad under den senaste tiden så jag sovnade om efter att ha sprungit på toaletten ett par gånger. Vid 5 tiden ringde väckar klockan för att Hawkar skulle upp tidigt den dagen eftersom att han skulle hjälpa sin kompis med något och då var dom tvungna att åka ganska tidigt.
Jag vaknade så klart av klockan och jag tänkte att jag skulle gå upp och pussa iväg honnom så vi gick upp tillsammans. Hawkar klädde på sig medans jag satt där med min stora mage i soffan i enbart trosor. Å så helt plötsligt känner jag som en liten blixt genom magen, det sved till så att jag höll mig om magen lite och sa "Hoppsan sa, lite aktiv i dag!" å Hawkar kollade på mig med stora ögon eftersom att hon var förväntad att komma den dagen. Det tog kanske 7 minuter så kom en till, och en till, och en till! Hawkar bestämde sig för att han inte kunde åka med sin kompis längere eftersom att födseln hadde startat (och om han hadde trott att han fick åka så kunde han bara drömma!) så han åkte och fyllde på sin mobil på bensin stationen innan han kom hem igänn.

När han kommer hem igän så hör jag att han pratar Kurdiska i telefonen och jag lyssnar för att höra vem han pratar med efter ett par ord förstår jag att han har ringt sin mamma för att berätta att han tror att det har startat nu men att vattnet inte har gått eller något sånnt så han undrar så klart om det skal vara så och om detta är vanligt, hans mamma roar honnom och säger att det är inte alltid vattnet går så han ska inte vara orolig för det inte. Han lägger på och nu börjar jag få riktigt ont när värkarna kommer. Jag tar telefonen, tar fram pappret med telefon nummeret till sjukhuset på, slår inn det, en surr ton kommer innan jag hör
- Förlossnings kliniken Sør-Trønderlag, från andra sidan. Jag svarar
- Hejsann, mitt navn är Hegeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeee!!!! AJ FAN I HÄLVETTE!!!!
Hawkar tar telefonen, ser helt förskräckad ut där han står och säger till kvinnan i andra ändan,
- Hej, ööh, asså jag tror att hon ska föda nu, och kvinnan svarar väll något med
- När har hon BF? För jag hör att Hawkar säger,
- Idag, visst är det i dag Hege?
Jag ger honnom djävuls blicken och vill bita honnom, jusst då var han världens största idiot! Han visste inte ens att det var BF den dagen eller vad då? Det har dock kommit fram i eftertid att han visste mycket väl att det var BF, men han var stressad och glömde allt. Han frågade till och med villket person nummer jag har och det vet han annars mycket väl.

I villket fall som hälst så sa kvinnan att vi nog borde börja tänka på att åka inn med tanke på att jag inte kan prata i telefonen själv, pluss att vi bor ca 1 timmes körtur från sjukhuset. Vi kastar ihopp det vi skal ha med oss och i sissta sekunden så minns vi digitalkameran och laddaren innan vi beger oss iväg.
Äntligen inne i bilen, vi startar och börjar åka och nu har jag värkar med mindre änn 5 minuters mellanrum och jag knippsar med fingrarna varje gång det kommer en värk sammtidligt som jag håller andan och håller mig om magen och tycker väldigt synd om mig själv. Hawkar kör fort och vi kör om alla som vi ligger bak.
När vi kommer till det stället där det är "spår" i vägen så får jag en värk och ber Hawkar köra så sakta han kan över guppen och jag lovar, det vart knappt att vi rullade men det känndes.
När vi kommer fram till "Hell" så frågar Hawkar om han ska ta den gamla vägen som inte är motorväg, men som är gratis eller om han ska ta E6 och jag svarar "Vad tror du själv?" och genom mitt ironiska svar fattar han beslutet att motorvägen får vi ta.
När vi kommer till bom stationen så kör Hawkar rakt igenom och jag är för upptagen med att ha "kontroll" över värkarna (även fast man så klart inte kan kontrolera värkarna) så jag reagerar inte ens på att kameran tar kort.

Väl framme på sjukhuset så parkerar vi i parkerings huset och börjar gå mot "kvinno/barn kliniken". En man går bak mig efter att vi har kommit upp för trappan, jag får en värk och stannar för att andas och Hawkar säger "Hege äkta dig, han försöker komma förbi." och jag svarar "De gir æ blanke faen i!" villket betyder att jag inte bryr mig så mycket om att han försöker komma förbi, mannen suckar och trycker sig förbi genom att gå i rabatten på sidan och hadde det inte varit för att jag hadde en värk så hadde han fått höra.
Vi kommer inn på sjukhuset, trycker på hiss-knappen, trycker på vårning 5. Vi kommer ut från hissen och vi ser skylten "Föden" och jag andas och känner att jag blir lite strässad, går inn och säger "Hej, vi skal till Öst avdelingen" och kvinnan säger vart vi ska gå, villket jag inte får med mig eftersom att jag får en värk och det ända jag hör är när hon säger "ska jag hämta en rullstol?" och jag svarar "Jag klarar mig själv!!!"
Vi börjar gå åt de håller som hon sa och i mellan värkarna så småsprang vi för att hinna så långt som möjligt så att vi skulle komma fram så fort som möjligt så att jag skulle slippa och stå upp och ha värkar.
Det är helt sjukt att man har såååå ont när man har värkar, men i mellan dom så värker man inte ens att man ska föda barn, då finns det inte alls utan då känndes allt bra.

Vi kommer inn till "våran" avdeling runt kl 10 och jag ger kvinnan i resepsjonen papprena innan vi går och sätter oss innan vi väntar på att bli hämtade. Ingen av kvinnorna som satt där var i fötsel, men alla var hög gravida och alla såg jätte rädda ut när dom såg att jag hadde så ont i värkar, jag skrämde dom med all säkerhet, men jag hadde ont!
- Hege Kolstad, hör jag en Svensk röst säga och jag kollar upp och där står en blond kvinna i ca 25 års åldern och kollar på mig och ler. Vi ställer oss upp och går med henne till ett fötselsrum där hon förklarar att hon heter Elin och skal vara våran barnmorska, och om allt går fort så kommer hon vara den som vi har hela vägen. Hon går ut ett tag innan hon kommer tillbaka och frågar några frågor så som röker du? Har du varit gravid tidigare? Vill du har bedövning? osv. Jag svarade och hadde värkar, hon frågade även om vattnet hadde gått, villket det inte hadde så jag fick så fina trosor så med en gigantisk binda i, såg ut som blöjor om du frågar mig. De skulle jag ha på utifall vattnet skulle gå, men medans jag ändå var naken på underkroppen så skulle hon kolla min öppning, den var på 5 cm (när den är 10 så kommer barnet) så det hadde gått jätte fort värkligen.

Elin går ut och kommer tillbaka med en pilates boll som jag skal sitta på för att försöka att få vattnet att gå. Hawkar maserar, springer med handukar, tröstar, får skäll och allt det som hör där till i mellan förästen. Jag sitter och rullar på denna boll, men inget vatten kommer. Jag säller mig upp och går lite, dricker saft och äter en yoguth. Fortfarande inget vatten och Hawkar sitter där så sött så och tar all skit som jag slänger efter han. Elin kommer inn med jämna mellan rum och kollar till oss, sammtidigt som hon lägger fram det som hon skal ha när barnet kommer ut bak en gardin så att jag inte ska se det.
Hawkar kan inte hålla sig så han går och kollar bar skynket och jag ser hur han ögon utvidas och han säger "OJ!!!" och jag frågar "vadå?". Han kollar på mig, på min mage och säger "Ne det är inget speciellt, papper å så bara." å jag säger "Hawkar, ljug inte för mig när jag ligger så hära, jag är farlig!" med lite skämt i tonen och han säger "vill du värkligen veta?" och det är klart att jag vill å han berättar att det ligger knivar, saxar, sugkoppar ol på ett bord här, inget som jag inte visste redan med andra ord, men det kändes läskigare att tänka på att hon kommer kanske behöva använda jusst detta på mig.

Vid 12 taget kommer Elin inn en gång till och ska kolla min öppning en gång till och hon säger "jag tror inte att det har hänt något, men jag kollar för säkerhets skuld." hon pillar och har sig och säger "Nee, här har nog ing... Eller JO VÄNTA! Det är ju full öppning och här ligger du som en nöt skjärna!" och jag svarar "Tsst, man är väll ingen tunnis häller!" vi bestämmer oss för att hon ska ta mitt vatten som fortfarande inte har gått så det gör hon, det känns inte ens. Man känner bara att vattnet rinner ner för låren och hon säger först "det var rent och fint." å vattnet går å går å går och så säger Hawkar "ska det vara så dära grönt nu på slutet eller?" (jag såg inget själv pga magen) å Elin kollar och säger "Nej, det ska det inte. Bebisen har bajsat i vattnet så vi måste sätta (..någonting..) på hennes huvud." Elin säger att om jag vill så ska jag bara trycka nu när jag får värkar för nu ska bebisen ut, å så lämnar hon rummet och jag får en värk och Hawkar säger "TRYCK DÅ!" å jag säger "nej, jag vågar inte!"
Elin kommer tillbaka och har nu med sig en äldre dam och dom sätter trådarna på Julias huvud för att kolla hur hon har det där inne i magen, det gjorde så ont. Inte nog med att man har värkar delux, men så ska hon stoppa inn sina händer där också!

Efter att dom tog vattnet så började värkarna kännas riktigt ordäntligt och jag roppar efter Hawkar å biter honnom ibland. Till slut får han plinga på Elin som kommer inn på mindre änn 2 sekunder och frågar var det är och jag frågar om jag kan få någon bedövning och hon föreslår akupungtur men hon skulle kolla med en annan kvinna först och det ända jag tänkte var "ja, stick nålar i kvinnan med värkar bara! GÖR DET!" men när Elin kommer tillbaka så sa hon att akupungtur är mera om man känner sig stressad och att den inte har så mycket med smärtan att göra så jag skulle testa lustgasen, jag tog den under en värk men jag mådde jätte illa så jag kastade den ifrån mig, la mig ner i fosterstälning och sa "Hawkar, hjälp mig! Jag har så ont! Hjälp mig!" å jag såg hur ont det gjorde i han när han förstod att han kunde göra så lite, medans jag låg där å hadde så ont att jag grät. Så drack jag lite mera saft och fick en värk till, då sa jag "Hawkar, jag vill inte! Kom Hawkar vi går hem! Jag vill inte föda barn!" å han sa att det var lite sent att tänka på det nu, och han har nog aldrig fått en fulare blick i hela sitt liv!
Efter ett litet tag så säger jag till Hawkar att han ska hämta Elin och säga att jag vill ha epudural (bedövning som skal bedöva hela ryggen och underlivet så att man inte känner värkarna lika bra.) Elin kommer inn och sätter själva nålen i min hand och hon plingar på narkos läkaren som tar sin tid på sig.

Jag ligger nu med benen i vädret och Elin säger "Krysta, mera, lite till, ännumera Hege, du är så ducktig! Å så andas inn!" då kommer narkos läkaren inn och han säger "Jag kommer lite sent va?" Elin svarar "Ja, hon kan inte få epudural nu, det är för sent för det." å jag blir jätte ledsen och säger "KOM HIT!" till läkaren som så snällt kommer och håller mig i handen.
Hawkar står på sidan, springer fram och tillbaka med saft och våta tvättlappar att lägga på min mage och panna. Till slut så känner jag ett jätte tvång att jag måste trycka, det är helt sjukt! Så jag säger till Elin och den andra barnmorskan "Jag tror att jag måsta trycka, får jag trycka?" å Elin säger "JA TRYCK!!=D" å jag trycker på, det gjorde ont men det var definitift mycket skönare änn att bara ha "vanliga" värkar. Jag trycker och trycker och trycker när värkarna kommer och Hawkar sitter med ett jätte smile om läpparna och håller mig i handen, kollar ner gör han också å så säger han helt plötsligt "Walla Hege jag ser huvet!!!" å han ler som tusan! Å jag börjar gråta och säger "Du bara ljuger!" å Elin frågar om jag vill känna sammtidigt som Hawkar säger "Ne, walla jag ljuger inte! Jag ser huvet!" å Elin säger "Massa svart hår har hon!" å jag säger fort att jag inte vill känna.
Värken tar slut och toppen av Julias huvud åker inn igänn och jag frågar "Kommer det ta lång tid nu?" Å Elin svarar "Det kan man aldrig säga, men det brukar ta ca 45 minuter!" å jag säger "Jag har så ont!" å Elin säger "Ja men vi har finare presenter här änn vad dom har hos tandläkaren i alla fall!" och jag säger "Ja, får jag ett klistermärke som det står "værn om din kropp, putt vann i din kopp!" så blir jag fan förbannad!" å alla skrattar. Jag hinner fråga Elin också om hon har klippt något eller om jag har spruckit och jag ser att Elin inte vill svara och jag tänker att hela skiten har väll rävnat upp, men så svarar Elin att dom svarar ijäntligen inte på sånna saker när man ligger och föder, men det har hon inte å jag har häller inte spruckit något. Det kommer en värk till och Hawkar säger "Hege ta i nu, jag vill se hur hon ser ut!" å jag hör att den andra kvinnan säger till Hawkar "Detta kommer nog ta sin tid så du vet!" å jag tänker "nu ska jag allt visa henne!!!" Sammtidigt som jag konsentrerar mig på Elins "Lite till, tryck lite till då Hege! Du är så ducktig! Man kan tro att du aldrig har gjort annat!" å jag tar i för kung och foster land och tjof, så kom Julia ut! Allt i en ända värk! Elin höll på och tappa henne, jag gråter och jag kollar på Hawkar som ser ut att må lite dårligt nu sammtidigt som han frågar Elin, "Ska hon vara så blå?" å Elin svarar, hon är perfeckt!" å jag ser hur Hawkar slapnar av.

Elin frågar om Hawkar vill klippa navelsträngen och han säger "nej!" å jag säger "Jo beib, kom igänn nu!" Å han säger "Jag vill inte." så Elin klipper av och Julia kommer upp i mina armar på mitt bröst, varm och fuktig var hon. 3440 gram, 48cm lång och 33 i huvud omkrets, hon var perfeckt min tjej å jag har aldrig varit så lycklig i hela mitt liv! Jag Hege Marita blev den 5 Augusti mamma till världens finaste skapelse, Julia Aicha Elida. Mamma älskar dig så mycket att du skulle aldrig förstå!