Tummen upp eller ner?
Alla barn borde ju få behandlas lika, varelse man har ett funksjonshinder eller är tillbakastående, eller? I Sverige har man debatt om detta, hur vidare det är bra eller inte att ha en särskola för dom barnen som inte är som alla andra, jag vet inte vad föräldrar som har "annolunda" barn känner, men skulle min dotter ha Downs, Cp, sitta i rullstol, vara söligare i skolan då skulle jag i alla fall göra allt för att hon ska få vara med alla andra barnen. Det finns forskningar som säger att barn som har gått i särskola får det oftast svårare i framtiden, dom kan sellan bo helt ensama osv, medans barn med samma funksjonshinder som har gått i vanlig skola kanske inte klarar sig helt ensama, men med lite hjälp. Så varför skulle man då ens vilja ha sitt barn i en särskola om det facktiskt bevisar att dom barnen lär sig inte samma saker som barn som går i vanlig skola gör! Jag skulle ALDRIG sätta Julia i en särskola, spelar ingen roll hur graft hennes handikapp hadde varit.
Vet ni förästen att det bara är Sverige som har särskola? I Norge, Finnland, Danmark och Amerika osv finns det inget som heter särskola för man annser inte att det behövs. På skolan som jag gick på där hadde vi ungdommar som hadde CP, dows, autism osv, dom hadde special leksjoner, men mesta dels så var dom med alla oss andra, å det är väll så det skal vara? Alla skal inkluderas! Även dom som är annolunda, det tycker i alla fall jag.
Det vill jag aldrig göra!
Det nästan värsta som skulle kunna hända i mitt liv, det är om jag måste ta farväl meg Julia för att döden står vid dörren och väntar. Då menar jag om det skulle hända henne något. Jag är jätte skraj att hon ska få tex canser och inte kommer kunna klara sig och att jag måste sitta där på säng kanten en dag och säga "Det är okej Jula, du kan dö nu. Mamma å pappa kommer att fixa det här!" Aldrig någonsinn! Det skulle jag aldrig klara av! Jag har gått igenom att nära personer till mig har gått bort, så som min mamma å lotsaspappa, men mitt barn? Aldrig... Jag skulle värkligen aldrig klara av det! Jag skulle bli psykiskt sjuk och mäst sansynligen havna på psyket med allvarliga problem, stackars dom mammor å pappor som tvingas att säga förväl till sina barn, långt innan det ijäntligen borde ske.
Men som sagt, det är bara det näst värsta! Det allra värsta, det är att jag skulle dö innan Julia har hunnit bli vuxen. Inte med tanke på mig själv, men på henne. Jag vet sjäøv hur svårt det är att växa upp utan en mamma, å aldrig någonsin att jag vill att Julia ska sitta och gråta dom dagarna hon får mensen, första kyssen, första kärleken, första klassfesten, första balen, första betyget, första BHn, första mascaran osv. Jag vill vara där! Det är i sånna tilfällen en tjej värkligen behöver sin mamma! Jag minns värkligen hur jag grät den gången jag skulle kjöpa min första BH. Å ta med pappa, det var uterslutet så min syster földe med, när jag kom hem grät jag... Jag ville att min mamma också kunde vara där, som alla andras mammor när dom kjöpte sin första BH.
För andra så kanske detta är en struntsak, ni kanske inte ens hadde med era mammor när ni kjöpte eran första BH, men man vill i alla fall ha chansen, utifall att!
Förhoppningsvis så kommer jag att dö gammal och skrynklig, Julia kommer vara 60 år och komma och hälsa på en gång i bland när hon inte är upptagen med barnbarn. En natt kommer jag sovna inn i 80 års ålderen och Julia kommer att gråta en skvätt, men hon har i alla fall haft över halva sitt liv med mig ved sin sida.
Nikab.
Men den ena kvinnan som pratade om det hära sa "Jag stör mig på kvinnor som bor i Sverige som använder kort kort kjol, så varför är inte det olagligt då? Jag tycker i sånna fall att det också borde vara olagligt." å precis efter det sa hon "Men om folk stör sig på hur jag ser ut så är inte det mitt problem, utan deras!" å då kände jag bara nee... Asså hon menar att det borde bli olagligt att ha kort kjol för att det stör hon sig på, men hon kunde inte se varför vi som upprinneligen kommer från Norden stör oss på att inte kunna se ansiktet på den som vi talar med. Jag tycker själv inte att det är något fel med varelse hijab, nikab, slöja å allt vad det nu heter. För min del ska folk få ha vad dom vill på sig, men skulle jag välja en läkare som har nikab? En doktor med hijab skulle jag inte störa mig ett dugg på, för då ser man vad människan har för annsikts utryck, men helt ärligt så tror jag inte att jag skulle gå till en doktor som har nikab, å det är för att jag skulle vilja se ansiktet på den personen som kommer se stora delar av min kropp, kanske till och med platser där man inte ens själv har sett. Fast det är ju olika för alla, en kvinna som har vanlig slöja kanske inte har något emot att gå till en läkare som har nikab, men jag skulle göra det.
Vad tycker du? Skulle du gå till en läkare som har nikab? Skulle du störa dig på det om du hadde en i klassen som använde detta klädersplagg? Är du som jag, att du kollar lite extra om du ser en människa som har nikab, eller tycker du att det är en helt vanlig sak?
*Nikab är en heltäckande slöja.
"Den stora resan"
Nu vill jag inte ha några missförstånd här, jag älskar värkligen djur! Jag har haft både hundar å katter under uppväxten å dom flästa av mina nära vänner har också haft djur så jag älskar dom värkligen, men när det kommer till djur som människor äter, varför är vi då så himla tjinkiga i att slakta dem? Det undrar jag värkligen! Både på farmen å i programmet den stora resan så är dom lite kinkiga när dom skal skära halsen av en gris, eller knäcka nacken på en höna och liknande. Vi lever värkligen i en issolerad värd känner jag, vi går inn i affären, fram till kyl å frys disken, tar en förpakning med köttfärs, betalar och går hem. Så gör vi varje dag och hur ofta tänker man på hur djuren slaktas när man står där? Jag kan bara svara för mig och helt ärligt, typ aldrig! Man gör inte det! Men jag skulle heller inte ha något emot att slakta en gris, jag äter ju köttet! Lite så känner jag. Det är så klart att det skal gå fort och smärtfritt för djuret, men jag har inget imot att göra det. Jag tror personligen att en gris (och andra djur) faktiskt får en lättare död om man skär strupen av dom, jag undara hur man slaktar djuren som vi kjöper i affären, för jag har i alla fall inte en aning!
Ni då? Skulle ni kunna slakta en gris genom att skära strupen av den? Eller knäcka nacken på en höna? Skulle ni klara av det? För det kan jag i alla fall säga att djuren som vi äter, är sellan skjutna till döts.
Tillägger en sak bara!
Sverige ligger tvåa i listan över fläst kvinnor som annmäler våltäkter, å det ser jag som en skit bra sak, definitift! Om man blir våldtagen, varför inte annmäla? Många av kvinnorna är rädda för att inte bli trodda och vissa menar att det är helt absurt hur "lätt" man fäller en våldtäktsman, jag håller värkligen inte med...
I Sverige annmäls 46 våldtäckter pär 100.000 innvånare, det kanske låter som ganska mycket, betyder det då att Sverige har mest våldtäckter?
Det tror inte jag. Alla annmälan som kommer inn som sägs vara en våldtäckt, om det senare visar sig vara sexualbrott eller bara rent påhitt räknas inte, annmäler man en våldtäckt så är den med i statestiken, villket är ganska dumt i vissa tillfällen. Man borde kolla på dom fallen där någon facktiskt blir dömd och även räkna bort dom fall där det inte räknas som våldtäkt utan sexualbrott.
Men då kan man ju resonera på andra sätt också... Då kanske man menar att det är för få som facktiskt blir dömda för våldtäkt där tjejen facktiskt blir våldtagen, så någon precis statestik kan man ijäntligen aldrig få fram, men när kan man det?
Men så igänn då, bara 13% av annmälda våldtäkter i Sverige går till åtal, det är fördrövligt tycker jag! Inte konstigt att tjejer inte vill annmäla. Det är så klart lätt för mig och sitta och säga att om jag någonsinn skulle bli våldtagen skulle jag slåss för mitt liv, jag skulle ringa polisen/ambulans på en gång och åka till sjukhuset för att samla bevis eftersom att DNA är en "råvara" så "dör" den om saker inte går fort nog.
I vissa fall kommer dom 3-4 väckor efter att våldtäkten har skedd och säger att dom vill ha bevis, å eftersom att DNA som sagt är en råvara så går det inte att hitta några konkreta bevis såpass lång tid efter. Många kvinnor blir också nerdrågade eller så är dom helt änkelt för berusade för att kunna kämpa imot. I sånna fall blir det mest ord mot ord eftersom att det sellan ger skador efter en våldtäkt och om man är berusad eller har blivit nerdrågad, ja så har man mäst sansynligen heller inga sönderdragna trosor som bevis, hur bevisar man det då? Om man inte har bevis, hur blir man då trodd? Blir man ens trodd?
Å som sagt, han som sa detta om lägere straff menade att det sitter så många inne i flera år för något dom inte har gjort å att man därför borde begära flera bevis för att dömma en våldtäkts man. Men tänk på alla dom kvinnorna som facktiskt blir våldtagna, annmäler och inte ens kommer till åtal, vart tänkte denna man på dom? Statestiken säger sitt i detta fall!
Enbart 13% blir går till åtal, fatta hur sjukt lite det är! Då kan man ju undra hur kan det ha sig att Sverige har mest annmälda våldtäkter pr år, men minst uppklarade (källa) ? Det är med andra ord något som sker fel i prosessen, å vad skal man göra åt saken? Jag kan enbart tänka mig hur det måste vara att bli våldtagen, annmäla det, få kännslan av att inte bli trodd och dessutom inte ens få en rättegång! Skärpning säger jag där! Någon stans måste det sluta!
Sverige kanske har mest annmälda våldtäkter för att Svenska kvinnor kan att säga nej och dom vet vem som äger deras kropp? Jag tror knappats att det beror på att Svenska kvinnor ljuger mera änn andra kvinnor i alla fall. "Vi" vet att det aldrig är ok att bli våldtagen, inte ens av sin egen man, sambo eller partner å det är väll en bra sak? Att Svenska kvinnor vet vart gränsen går?
Aldrig OK!
Om jag har sagt nej, å min pojkvänn/man tvingar sig på mig och har sex med mig fast jag inte vill så är det absolut inte ok eller mera ok om en man jag inte känner gör det! Jag fattar värkligen inte hur han tänker. Jag kan inte beskriva hur arg jag blir när jag hör detta! Voldtäkt som voldtäkt, det är MIN kropp, å det är jag som är president över min kropp, vill inte jag så är det absolut inte ok att tvinga sig på mig! Det är det inte nu för tiden häller, å det hoppats jag värkligen inte att det någonsinn blir! Han borde skämmas att han ens sa något sånnt! Känner att jag blir lite ledsen facktiskt... Att tvinga sig på en tjej som inte vill ha sex till att ha det är aldrig ok, varelse man är tillsammans eller inte, vill man inte så vill man inte! SLUT DISKUTERAT!
Awara säger!
awara om När jag funderar på en sak...:
nää nu ska man inte vara föredomsfull.
I Kurdistan älskar man sitt barn oavsett om den är funktionshindrad eller inte.
Jag har sett lika många funktionshindrade i Kurdistan som jag har sett i Sverige, tvärtom där finns det inte boende för funktionshindrade utan det får familjen själv ta hand om sitt barn. Min pappas kusin har tre funktionshindrade barn o han har tagit hand om alla med sin fru o älskar de mer än allt de e ju hans barn. Sen finns det ju föräldrar eller dåliga föräldrar ska man säga som inte orkar ta hand om sitt barn, i alla länder
Å det är helt sannt det som hon säger, alltså att det finns dårliga föräldrar i alla länder! Kolla bara på hur tusan min faste uppförde sig anngående min kussin. Det är så klart att vissa orkar inte, men då tycker inte jag att man är mogen att få barn.
Alltid när man skapar ett barn så säger jag som jag hörde någon annan säga "Det tar 5 minuter att laga ett barn, men du måste ta hand om det i 18 år!", nu vet jag inte om denna man pratade av egen ärfaring när han sa "5 minuter", men villket som.
När jag var gravid så gick jag å tänkte på det flera gånger om dagen "Tänk om det är något fel med mitt barn!" Jag satte mig värkligen inn i det hela också, jag skådade inte bara saken från utsidan så att säga. Jag kollade runt på nätet villken hjälp man kan få om man får barn som har funksjonshinder och det finns massa hjälp där ute (i alla fall i Norge) att få, därför måste jag säga att jag absolut inte på något sätt kan försvara dom som i dagens sammhälle väljer att skicka bort sina barn, inte för en väcka eller så, men för alltid! Jag kommer aldrig någonsinn kunna stå och försvara dom föräldrarna som gör det misstaget (enligt min mening) för ett barn är ett barn, ovansett fel eller hinder i livet.
Däremot som Awara också säger så finns det inget hem i Kurdistan (Iraq) för funksjonshindrade, utan där är det familjen som tar hand om barnen. Det kan bli jobbigt för två föräldrar att ta hand om ett funksjonshindrat barn eller barn med andra hinder varje dag, ut och inn utan någon hjälp allts.
Här i Norden får vi massa hjälp, man kan få avlastningar, avlastningshem, extra pengar, kortare arbetsdagar osv osv, det är så mycket man kan få så jag skulle inte kunna förstå hur man kan, i dagens sammhelle, i Norden skicka bort sina barn eller ta abort pga missbildningar! Det är MIN mening om det hela.
Som ni vet ICA reklamen? "Va glor ni på? Har ni aldrig sett en praktikant förut?"
Är du en av dom 2 i hela Sverige som har missat den?
Hans mamma sa i en intervju att "Om man skal ta abort med alla som är olika, då blir det lite som det som hitler höll på med!" (eller något i den stilen!)
Å jag håller med henne, helt och hållet!
När man har planer om att få barn så måste man fatta att vad som hälst kan hända med fosteret under fostertiden, under fötseln och även efter, det vet man inte.
Min mening är bara att alla förtjänar en chans, nästan alla är lika världa! Dom ända som i mina ögon inte är lika mycket värda som oss andra människor är pedofiler å dom som våldtar! Dom är bara värda 5 feet under liksom, i mina ögon! Och att ens prata om folk med handikap och pedoiler i samma mening får mig att skämmas så nu slutar jag skriva, för detta blir aldeles för rörigt i alla fall å jag vet inte ens om jag får fram det jag ville fram till!
Slutet, Kurder är inte hjärtlösa idioter som skickar bort alla sina barn, utan dom är bara vanliga människor som oss andra å till slut så orkar man inte om man inte får någon hjälp allts! Det skulle nog inte jag häller göra! Tacka fan för att man bor i Norden!
När jag funderar på en sak...
Så brukar jag fundera ganska så länge och det betyder att jag fortfarande funderar på det med dom som inte är som oss andra! Hela saken började när jag och Hawkar diskuterade det i bilen här om dagen och han sa "Det finns flera med funksjons hinder och skador i Norge änn vad det gör i Kurdistan!" å jag totalt stenvägrade tro på detta, och gör det fortfarande! I Kurdistan har dom inte fostervattens chek så därför kan man inte kolla om det är något fel på barnet när det ligger i magen + att det är tabu med abort. Och för det andra så är det många som gifter sig med sin första kussin och här i Europa vet vi att det leder till missbildningar så därför får man inte det här. I villket fall som hälst så svarade jag Hawkar med det å då sa han "Men varför ser man aldrig någon i Kurdistan som har missbildningar då?" och jag svarade "Jag kan tänka mig att dom flästa sitter på någon instutisjon någon stans i landet och knappt har sett dagens ljus, men här stänger vi inte inn dom som är annolunda, å inte fryser vi ut dom häller! I alla fall inte som ni gör!"
Hawkar tänkte länge på detta, helt tills han kom fram till att han minns att han hadde en kompis när han var liten som hadde en missbildning, som helt plötsligt bara försvann! Så i dag när han pratade med sin mamma så pratade dom om jusst det och hon sa "Hans pappa skickade iväg honnom för att han blev för jobbig tillslut." Dom har med andra ord samma värdier som vi hadde för ca 40-50 år sedan (fins säkert många i dag med, men långt i från lika många!).
Jag har en kussin som föddes för tidigt, pluss att han hadde navelsträngen runt halsen så han fick ingen luft å då fick han autism och någon annan sjukdom, detta betyder att han inte fungerar som oss andra. Min faster tog hand om honnom så gott hon kunde eftersom att hans biologika farsa stack när dom fick veta att han var annolunda. När han var kanske 5-6 år fick han en bror, helt frisk var han och när han var ca 4 lurade han sin bror att göra massa saker. En gång när min faster bara hadde varit hoss grannen för att hämta smör när dom skulle baka så när hon kom tillbaka stod dom där båda två, fulla i mjöl och kakao! Detta var bara en av 100 gånger! Det var så klart jättesvårt eftersom att hon inte var tillsammans med hans biologoska pappa utan hadde hittat en ny man som sa att dom skulle skicka honnom på en instutisjon "för sånna som honnom" och då gjorde hon det tillslut... I dag ångrar hon sig! Hon skickade bort sin sån när han var ca 6 år bara för att han inte var som alla andra, hon har missat absolut allt från 6 år tills nu för utom dom små glimtarna hon har fått vid vissa anledningar...
I dag har hon och hennes ny-gamla man skilt sig och bor var för sig. Tänka sig, att ha autism och vara ganska otrygg och sedan bli bortskickad på en instutisjon vid en ålder av 6, är det så vi skal ha det? Tack och lov så är detta ca 40 år sedan, så funkar det som oftast inte i dag!
Jag kan ju tillägga att min farfar blev as förbannad och min kussin var mera hemma hoss min farfar, farmor och ibland hoss min farbror änn vad han var på instutisjonen.
Nu mår han förövrigt fina fisken och ha bor fortfarande på ett hem eller vad man skal kalla det, men han har en egen lägenhet och det enda som är det är att han får hjälp med vissa saker, så som att laga mat. Han kan inte allt som jag kan, men han kan också många saker som jag inte kan! Han är en hejjare på matte, han spelar trummor så bra att ett band i Norge frågade om han ville spela för dom men han tackade nej eftersom att han inte tål stora folkmängder, han kan dricka sägert 20 öl utan att ens bli full! Så det är många saker han kan som jag inte kan, precis som det är många saker som jag kan som han inte kan! Men alla är vi olika!
Gud jag har värkligen jätte mycket på hjärtat när det gäller det hela så detta innlägg kommer nog vara ett tag till, läs eller låt bli, jag vill bara berätta!
I skolan så hadde vi om Downs å CP förut och då kom det en mamma och pratade om sin dotter som hadde downs syndrom, ingen dag är den andra lik och hon pratade om för och nackdelar. Hon berättade att eftersom att hon inte kan gå så långt så när hon gick i första klass när rästen av klassen skulle på skogstur så fick inte hennes dotter följa med eftersom att där kan man inte ta med hennes vagn så hon fick gå på museum med en av lärarna, det var första och sissta gången som hon sa! Hennes dotter led så klart inte av detta när hon var på musèt, men dagen efter när alla pratade om skogen, då grät hon när hon blev hämtad! Hon hadde inte fått följa med, hon hadde blivit lämnad utanför... Så ska det inte vara och mamman protesterade mot detta, efter det fick klassen bara gå skogsturer där alla får följa med! Å så tycker jag att det skal vara!
Vi hadde 2 killar i min klass som hadde CP, å när vi var ute och gjorde saker så var vi alltid tvugna att tänka på om det fanns någon väg där dom kom fram med sina rullstolar, å det är så det skal vara! Vi skojjade alltid om att deras batterier skulle ta slut å va tusan vi skulle göra i sånna fall, som tur var så gjorde dom aldrig det, å tack gud för det! Ni anar inte hur tung en eldriven rullstol är att putta, vi har nämligen försökt!
Å så det hära med orden som finns, CP, är det ett fult ord? Jag själv tycker inte det! CP är en förkortning på det annars ganska långa ordet Ceberal Parese (stava?). Många har gjort ordet cp till ett fult ord dock, jävla cp barn brukade min lillasyster säga när vi var mindre, å då blir det så klart en helt annan sak! Men det är väll precis som neger (nu får man ju inte säga neger över huvud taget men jag kommer till det snart!) säger man jävla neger, då är det ett jätte fult ord och om jag som vit säger neger, så är jag rasist! Men själva säger dom neger hela tiden, varför är det då ok?
Jag hadde en klasskompis som var neger, å vi pratade om det en gång! Är neger ett fult ord? Han menade nej! Jävla neger är ett fult ord, precis som jäva viting är ett fult ord! Niggah däremot, det tycker jag är fult! Det behöver man inte använda, vi har ju redan neger liskom!
Mongo då? Mongo har nu blivit ett fult ord eftersom att det inte heter mongolid längere som det hette förut. Förut hette det att man var mongolid om man hadde downs, nu har man bara downs! Därför säger man inte mongo, å anledningen till att det blev ett fult ord, det är så klart för att dom som har dows fick ord kastade efter sig som "ditt jävla mongo" å hur man kan få för sig att säga en sånn sak, ja det undrar jag! Precis som jag undrar hur man kan få för sig att säga "Jävla neger" eller "Jävla viting" eller varför inte "hora"?
Babbel babbel babbel! Bla bla bla! Jag anntar att det nog inte var någon som läste ända hit i alla fall! Haha! Men nu har jag i alla fall sagt det! Tjingeling!
Fostervattens chek under graviditeten?
Det är så klart en svår fråga eftersom att jag inte sitter i den sitsen, men jusst nu så skulle jag nog inte göra det, varför? Jo för att alla barn är lika mycket världa en chans, tycker ni inte?
Då är det många som säger att det är egoistiskt å tänka så eftersom att barnet inte kommer må bra av att vara annolunda, ne det kommer det säker inte alltid göra, men mår vi "normala" alltid bra? Knappats! Jag tror inte att dom som har lindriga kromosom fel eller cp skada har det värre änn oss, facktiskt inte!
Skulle man däremot sitta i en rullstol, få mat i en tub genom magen, inte kunna prata eller utrycka sig och bara sitta där och dregla hela dagarna, dom har det nog värre änn oss! Men vad jag känner jusst nu, så skulle jag aldrig göra en abort enbart för att mitt barn hadde en kromosom fel, vad skulle du göra?
( I n s p e r a s j o n e n t i l l d e t t a i n n l ä g g k o m e f t e r a t t j a g h a d d e l ä s t c p m a m m a n s b l o g g , k l i c k a h ä r o m n i o c k s å v i l l l ä s a )
Malins skämt!
Maria hadde inte varit och hälsat på sin son på ett par månader efter att han hadde flyttat inn i ett bokollektiv (en lägenhet som det bor flera änn bara 1 pers i) för att ha råd att studera och slippa bo hemma. Men en dag blev hon bjuden över på middag och självklart tackade hon ja. Dom satt och åt så kom hennes sons rumkompis gåandes å Maria märker att killen var en mycket atraktiv man och Maria kollar bort mot sin son med ett blick som sa "Är det ni eller?".
Hennes son märkte detta och svarade, "Jag vet vad du tror, men nej mamma! Christoffer är straight och det är jag med, å det vet du ju!" Marias son tänkte inte mera över saken förens ett par väckor senare när Christoffer kom fram till han å sa "Du, jag har inte sett den silvriga soppösan sedan din mamma var här, jag menar inte att hon har tagit den, men du kan väll fråga henne om hon vet vart den har tagit vägen?
Michael gick till datorn för att skriva en mail till sin mamma.
"Kära mamma! Jag menar inte att du har "snott" våran soppslev eller tagit med den av "misstag", men jag undrar bara om du råkade få med den hem för vi har inte sett den sedan du var här. Kram från Michael."
Det tog inte så lång tid innan mamma svarade och det löd.
"Min kära son, jag menar inte att du "har sex" med Christoffer eller att "ni ligger med varandra", men om han hadde sovit i sin egen säng så hadde han hittat soppsleven för flera väckor sedan. Kram från mamma."
Haha, här försöker han vara lite smygis liksom! Där gick det åt pipsvängen!
Tänka sig att vi skulle bli stora!
Jusst nu sitter jag fortfarande vaken och väntar på att det skal bli en ny dag så att jag kan få träffa Hawkar... Jag saknar han... Orättvist med andra ord, men så är det...
Men det var inte det jag skulle blogga om. Jag sitter och smygkollar på gaaaamla klasskompisars bilder på facebook, å vem kunde väll tänka sig att vi, dom små knoddarna skulle väksa upp och ifrån varandra? Med så olika liv tillslut... Alla visste vi ju att vi skulle bli vuksna, men så fort? Eller gick det värkligen så fort? Det tog ju många år, men vart tog alla åren vägen? Helt plötsligt sitter vi här, allihoppa vuksna som vi är. Några har barn, andra skal få, vissa jobbar å andra bara slöar sig å tar dagen som den kommer. Tänka sig att vi skulle bli så olika i alla fall! Samma grundskola, samma mellanstadie å samma högstadie! Vissa samma gymnasium, men om jag ser er i dag så ler man, hejjar lite och kollar på varandra på facebook i smyg, är det så det skal vara? Dom vännerna som man hadde när man var liten, skal det vara lite "pinsamt" att träffa dom nu? Varför tycker man ens att det är pinsamt? Varför stannar man inte upp och pratar om hur det går med livet jusst nu, i ställer för att smygkolla på dom senaste uppdateringarna på facebook? Varför är det så?
Gud va jag bablar i dag då!
Jag har lite mera saker på hjärtat eftersom att jag inte kan sova!
Gud va jag hatar otaksamma människor! Asså värkligen hatar med stort H! Det är det fulaste som finns tycker jag! Jag tycker att man ska vara glad för det man får, för det ÄR tanken som räknas, alltid! Så är det bara! Julia ska också lära sig det! För om tex jag inte har pengar å köpa en present till Michelle när hon fyller som är så väldans dyr men att hon får något litet som jag har pengar till så är det facktiskt så att jag har själv gått ut för att kjöpa det jusst för hennes skuld, å då tycker jag att man skal vara tacksam!
Men nu ska inte ni tro att Michelle är otackam för saker, för det är hon värkligen inte, tvärt emot! I dag när vi var ute å gick haloween så frågade jag henne "Tackade du mannen för godiset nu?" Så kom hon på att hon inte hadde gjort det, hon vänder å går tillbaka mot dörren å mannen stänger dörren, hon stannar upp... Tänker... Kollar på dörren å går helt fram till den, plingar på å han öppnar en gång till å Michelle säger "Jag skulle bara säga tack, för jag glömde det! Så... Tack tack!" Sa hon innan hon vände å gick igänn!
Men det är så barn skal vara! Man ska säga tack, tack för maten, tack för presenterna osv. Samma som att jag tycker att barn ska fråga, får man ta en godis? Får man ta lite chips? Men så finns det saker som barn inte ska behöva fråga också, text "Kan jag få mat?" Utan där ska det mera vara "När är maten klar?"
Så tycker i alla fall jag, vad tycker du? Är dagens barn för otacksamma över det dom får? Och varför har det eventuellt blivit så?
Inte sannt?
Tuttar, tuttar, tuttar!
Varför är det inte lika stor hysteri över text pungen till killar? Också runda, dock mindre men i alla fall! Alla kommer i olika storlekar och former, varför ska inte den vara "fin"?
När jag pratar med Hawkar om tuttar så frågar jag om mina är "ok" å han svarar alltid att han tycker att mina bröst är perfekta! Är det så att vi tjejjer gör att brösten blir viktigare änn vad killarna tycker? Det är så klart VI som ska känna oss bekväma i våran kropp, men vi bryr oss ju om vad dom tycker, men varför är det så himla viktigt? Man har dom bara, ja facktiskt BARA för att kunna mata sina barn, precis som alla andra pattedjur! Dom har ingen annan funksjon allts å dom ändrar sig genom hela livet! Så varför väntar man på att dom ska bli "ok"? Varför vill man ens lägga sig under kniven och opperera skiten bara för att dom ska se fina ut?
Jag är häller inte nöjd med mina bröst, varför skulle jag vara det? Jag tycker att dom hänger för mycket med tanke på min ålder, det är lite så att all "bröst" hamnade i framre delen av tuttarna å det är för mycket hud runt om så nu bara är dom... Jag skulle själv vila lyfta dom om jag hadde pengar till det.. Larvigt? Ja, kanske!
Hawkars kommentar på det hela:
Hawkar: Varför skulle du ens vilja lyfta dom? Sitter dom inte bra där dom sitter? Fatta va jobbigt och amma om dom skulle vara högre upp! Det är ju i alla fall bara jag å du som ser dom!
Mitt svar: Jag har ingen aning om varför jag vill lyfta dom, jag vill nog göra det för att dom ska bli "fina".
Hawkar: Vem har sagt att dom är finare bara för att dom sitter högere upp?
Å det är helt sannt, vem har sagt att brösten blir finare om dom är stora, sitter högere upp osv? Vem har bestäm hur dom "perfekta" brösten ser ut? Ibland när jag kollar på tv på någon film å så då kan jag tänka "GUD villka fina bröst!" Men varför? Asså vem har helt perfekt runda bröst på riktigt liksom?
Emelie pratade om sina bröst på bloggen här om dagen, å helt ärligt! Jag känner ingen som har finare tuttar änn henne! Dom är helt perfa! Hennes skulla jag vilja ha om man fick välja! Men så är det inte, man får inte välja å jag tänker inte betala några 30.000++ för att få "dom brösten jag vill ha" som desutome kommer med fula ärr! Nehe, lev med dom man har, så länge man inte lider av det!
Men skulle jag ha 30.000++ till övers å inget annat att använda dom på, då skulle jag nog köpa mig lite lyft i alla fall, men enbart för att det blir finare i bikini! Dock tänk hur många puch-upp BHar man får för 30.000++!? Är det värkligen värt det? Vad tycker du?
Hmm...
Det var ju inte jusst såhär det var meningen att allt skulle bli, det var i alla fall inte min plan...
Klaga, klaga, klaga!
Klaga, klaga, klaga!
Så, nu har jag gjort det!=P
Reklam för barn...
Jag och Michelle sitter och kollar på "Disney XD" (disney channel, men bara teknat) å så blir det reklam innan næsta barnprogram ska børja. Förut har det alltid bara varit reklam för andra program, men i dag gjorde dom reklam för lego! Det var facktiskt första gången jag såg det å Michelle på en gång "Sånn vil jag ha!".
Jag tycker att det är så himla fult att dom gör sånn reklam som riktas mot barnen och på barnkanalerna. Samma som på lördags morgonar så gör dom reklam för barbie å sånnt på 3an, mitt i feta barnprograms sändningen! Vad är det för strunt liksom? Jag tycker inte att man borde få göra reklam till barn som är riktat för att dom skal se den, vad tycker ni?
Gud va bra det känns!
Såhära är det förstår ni att jag skulle träffa mina "kompisar" (vi har enbart pratat över msn) Malin och MariLene och deras döttrar inne i stan i morgon, men så kom jag på i Onsdags att jag har ju inga pengar till bussen så Hawkar skulle ta ut till mig, sjävklart så funkade inte det eftersom att han kunde inte ta ut ur banken eftersom att dom hadde inga kontanter inne.
Så Hawkar frågar sin kompis på Torsdag om han kan få låna bilen dagen efter för att köra mig och Julia inn till stan och hans kompis sa att detta var helt ok, det var bara att ta bilen för han har ju lånat våran (när vi hadde en) massor av gånger. På Fredagen åker Hawkar för att hämta bilen och jag packar ner dom sissta sakerna, han kommer tillbaka hem UTAN bilen och jag frågar vad som nu har hänt. Då har hans kompis åkt iväg bara sådära fast han hadde lovat att vi kunde låna bilen, well, well inte mycket att göra åt saken.
När han senare kommer tillbaka (hans kompis) så har vi kommit på att jag kan låna 200,- av honnom för min syster kunde överföra dom 200,- tillbaka till honnom samma dag om han ville. Så vi åker till resturangen å han påstår att han har inga pengar, varken i fickan eller kassan, men han säger att vi kan komma tillbaka vid 17-tiden för då har han säkert fått inn lite.
Well, well, där gick den bussen (vi bor ca 1 timma och 30 minuter från stan och det kostar 125,- med bussen. Jag skulle åka på Fredag pga att jag skulle tillbringa hälgen tillsammans med min syster och min underbara systerdotter på 2 väckor) och vi åkte tillbaka till honnom på pizzerian vid 17 för att kolla om han har fått inn pengar. Då hävdar han FORTFARANDE att han inte har fått inn något utan han har bara solgt två pizzor och båda har betalat med kort.
Nu börjar jag bli ganska ledsen å besviken, jag ville värkligen till Trondheim. Å nu tänker säkert ni "Det kan han ju inte rå för, och varför skulle han låna dig pengar?" Jo, det ska jag berätta! Det är så förstår ni att när han skulle köpa pizzerian så fattades 50.000kr för att den skulle bli hans, jag hadde pengar å han frågar om han får låna. Jag gick med på det å han satte sin bil (volvswagen 2007 modell) i pant för det hela så allt var ok. Jag har fått tillbaka pengarna å så men jag menar att när jag var så snäll å lånade han 50.000 kr, för drykt 1 år sedan, då tycker jag facktiskt att han kan låna mig 200,- för en dag! Är det bara jag som tycker det? Gör jag fel i att bli besviken och arg?
Å så tänker ni säkert, "Men han hadde ju inga pengar!". Å det är skit snack! Dom är 5 vuxna män som jobbar på resturangen, pluss den enas fru så dom är 6 vuxna människor där allt i allt, å ingen av dom har 200,- att låna mig? En resturang måste alltid ha växel på ca 1000,- i kassan! Tänk om det kommer någon å ska ha en pizza å bara har 1000,- att betala med, ska inte han få någon pizza då eller? Ni hör ju själva hur det låter!
Men det är sissta gången som jag lånar ut något som hälst till någon, aldrig mera! Dum som man är...
Gamjävlar!
Änn att vara så fräck, utan mig hadde du inte ens kunnat ha din jävla pizzeria, men det tänker du visst inte på! Fan va sur jag blir! Jävla idioter!
Man ska fan inte lita på någon, inte en skäl! Det finns en enda människa som jag litar på å det är Emelie, hon har fan aldrig svikit mig någonsinn! Å om det är något så är hon i alla fall ärlig nog att berätta hur det ligger till! Att jag ska vara så himla blå-ögd hela jävla tiden! Men nu fan blir det andra bullar! Dom kan dra till hälvette allihoppa!
Annonym, eller?
Vad tycker ni om det? Jag menar i alla fall att om hon ändå tänker berätta vad hennes pojkvänn heter, hur gammal han är å sånnt så kan hon lika gärna säga sitt för navn eftersom att om man vet om en kille som heter Hampus, han har två barn som heter Joel och Adele och är tillsammans med en 15 åring, sånna saker sticker ut så jag menar att om det är någon som vill få tag i denna "ellamarie" så kan dom lika gärna hitta Hampus å genom honnom hitta både henne, och barnen! Lite dumt att berätta barnens navn men inte sitt eget, hadde jag varit hon så hadde jag inte berättat något navn allts i sånna fall, det hadde varit det bästa om man är redd för hot!
