Julia och jag!

Jag trodde att många överdrev när dom pratade om hur illa det är att amma dom första väckorna, det gjorde dom inte. Redan på sjukhuset så fick jag och Julia till det, mjölken fossade och hon gapade, som det skal vara. Men så kom vi hem från sjukhuset, det tog hela två dagar och mina bröst var större änn två meloner, dom blödde, det sved och för att inte tala om läckte! Jag minns att jag vaknade av att Julia grät och Hawkar hämtade henne från hennes säng och gav henne till mig, jag började gråta och sa "Jag vill inte, det gör så ont!" å Hawkar svarade, "Men du måste, hon måste ha mat!". Vi hadde ingen förpackning med modersmjölk ersättning hemma som många har när dom får barn, å tur är nog det för annars hadde jag nog använt den.
Det gjorde så ont att jag visste inte vart jag skulle ta vägen! Dom första ca 20 sekunderna var som att strö sallt i ett öppet sår, fast 10 gånger värre. Det blödde, jag grät och Julia bara låg och såg så himla lycklig ut där med tutten i munnen! Hadde det inte varit för att hon var så himla söt där hon låg så hadde hon nog inte fått någon mat av mig utan vi hadde börjat med ersättning.

Men i dag är jag glad att vi inte gjorde det. Det är helt underbart att amma och det är en sak som jag och enbart jag kan göra med våran dotter. Julia har älskat maten från första stunden och det kommer hon nog alltid att göra.

Men varför gå igenom allt detta när man kan använda ersättning?
Jo serru, det ska jag berätta!
1.För det första så är inte ersättningen gratis, utan den kostar FLÄSK! över 100 kr för en förpackning. Jag vet inte hur många måltider det är i men inte mera änn en väcka i alla fall.

2.Ersättning inneholler komjölk och bebisar skal hälst inte ha komjölk förens dom är ca 1.2-2 år gamla. Det beror på att komjölk innehåller saker som deras små magar ijäntligen inte tål.

3. Det sägs att om man ammar så får barnet i sig mina bakterier och det betyder att saker som jag är imun mot, (inte allt) blir barnet också emun mot, därför fungerar det som ett litet vaxin varje gång man ammar.

4. Om man helammar så klarar barnet sig på enbart modersmjölk helt fram tills det blir 6 månader gammalt. Om dom äter ersättning så klarar dom sig bara tills dom är ca 4 månader gamla. Det betyder att redan vid 4 månaders ålder måste man börja packa ner mat ol när man skal ut, pluss att maten kostar också mycket å då skal dom ha ersättning uppepå det igänn också.
En burk mat kostar ca 14,- å det är bara en måltid. Så skal dom ha efterätt ca 14 kr till pluss att dom måste ha något som får fart på deras små magar så att dom kan bajsa så som torkade, eh nu vet jag inte vad det heter på Svenska men det är i alla fall något dom skal ha i början i alla fall ca 14 kr glaset. Det betyder att bara maten går på 42,- per måltid! Fatta hur dyrt, å inte nog med det men dom ska svälja ner det hela med ersättning också.

Det är så klart att när Julia blir 6 månader så måste vi också punga ut med det, men jag kommer nog göra min egen mat till henne, så himla mycket billigare.

Ex på barnmat från 4/6 månader.

Fiskbullar, potatis och morötter.
Kokad torsk, potatis och någon grönsak.
Kokad lever och ris.

Efterrätt:
Banan (måste testas försiktigt eftersom att många barn blir hårda i magen av det).
Advokado.
Svisker (igänn vet jag inte vad tusan det heter på Svenska men det är det som får magen i flyt så att säga).

Osv, allt som går att mixa så att det blir inprensip som tjockt vatten funkar fint. Men man måste inte glömma att man får absolut inte ha i några kryddor.

Finns massa resept på bra barnmat om man googlat lite=)

Jag sitter och kollar på nrk.no (eftersom att vi inte har någon parabol ÄNN!!!) och programet jag kollar på heter "Jordmødrene" som betyder barnmorskorna, svårare änn så är det alltså inte! Men jag märker att jag skrattar hela tiden! Inte för att det är kul, men för att jag får fjärilar i magen. Pappan står på sidan av sin fru och han går nästan i golvet flera gånger, han svettas som en gris och säger "Jag klarar inte mera!" medans hans fru prässar och skriker ut "Det gör så ONT!!!" Det roliga är dock att det är han som säger "Jag klarar inte mera!"
Att killar alltid ska tänka på sig själva va?=P Tillslut kollar i alla fall lilla "Kristoffer" ut och pappa börjar gråta, högt också! Inga små snufserier här inte, utan här kör man på ricktigt bölande medans mamman kollar på sin nya son och säger, "gud va vacker han är!" medans jag sitter i min soffa och tänker "Urch, kan dom torka bort blodet eller!?"
Men när Kristoffer väl har fått bort allt blod och annan geggamojja från kroppen så ser jag det hans mamma ser, gud va han va fin! Dom små liven!<3

Jag kan fortfarande inte fatta att när som helst, kanske i dag, kanske i morgon å kanske ännu senare så blir det min tur! Fatta!? Då ska jag ligga där med en Hawkar på sidan som säger "Jag klarar inte mera" och nästan går i golvet medans jag skriker ut att jag vill ha alla droger dom har! Tänk att nästa gång kanske det är vi som skriver medelande till familj och vänner om att nu är jr här, hur mycket hon väger, hur lång hon är och så klart att hon har massa svart hår. I dag är det "bara" 5 dagar kvar till BF. Senn smäller det! Å vem vet, kanske före och kanske efter! Den som lever får se, är det inte så man säger?

När blir man en mamma? Jag funderade på det i dag efter att jag hadde varit hoss barnmorskan, när blir man ijäntligen en mamma tycker du?

Jag tycker att den dagen man blir gravid och väljer att behålla barnet, den dagen väljer man att bli förälder, åtminstonde mamma! Den dagen valde jag (och alla andra, nästan) att vi hadde väntat på vårat barn och att detta var "Ment too be!". Jag slutade att vara ungdom den dagen, den dagen traskade jag inn i vuksenlivet och började känna att jag hadde det största ansvar man kan ha på sina akslar, jag skulle, med min kropp göra det mäst fantastiska och underbaraste man kan göra! Jag skulle gör det grymmaste och coolaste man kan göra, men ändå det mäst naturliga som finns, jag skulle bära fram ett barn!
Ett litet "frö" skulle gro och växa till att bli ett barn, och det är helt sjukt hur fort det gick om man tänker på allt som ska göras, alla delar som skal skapas och inte minst om man tänker på hur fantastisk och underbar hon kommer bli!
Den dagen man blir gravid så väljer man bort massor av saker! Man väljer (definitift!) bort att dricka alkohol i 40 väckor och 2 dagar. Man väljer bort massa fester med kompisar. Man väljer bort en stor del av friheten man hadde innan. Man väljer bort mycket! Men tänk på allt annat man väljer att ha kvar, eller allt man  väljer att få, allt man får behålla!
Jag älskar min dotter sjukt mycket redan, jag tycker så synd om dom som inte har den möjligheten som vi har som bor i Norden! Vi behörver aldrig ta ett val att adoptera bort ett barn som är önskat, kanske inte planerat, men önskat! Vi får hjälp om vi behöver det och ber om det, tack för att man bor här!

Men tillbaka till det med att vara en mamma och när man blir det. Vad tycker du? Är man en mamma när man har haft barnet i sin mage eller skal det mera till?

Jag tycker inte att man automatisk blir en mamma enbart för att man har gått gravid! Har man gått gravid, är man ju den biologiska mammanm, men har man haft sex så är man också den biologiska pappan det betyder dock inte att alla kan vara så stolta att få kalla sig för en förälder inte!
Om man adopterar bort sitt barn, för barnets bästa så tänkter man på sitt barn och att det är det som är bäst jusst där och då, men när man gör det så tycker jag också att man skriver ifrån sig rätten att kalla sig en förälder för det barnet. En förälder är den som bryr sig om barnet, är där för barnet och stöttar barnet i valen som dom skal ta i livet. En förälder är den som är där när barnet gråter, när barnet sliter, när barnet behöver hjälp och kärlek. Det är en förälder, det är en mamma och en pappa!

Men vad händer då om man har en mamma och en pappa som dör? Kan man inte kalla dom för sina föräldrar då? Jag tycker att allt detta är sjukt krångligt och jag blir bara mindre smart ju mera jag tänker på det! För det är klart att min mamma (som dog när jag var 9) är min mamma, men Carina (min lotsasmamma) är den som tröstade mig när jag grät och hon som såg till att jag hadde mat i min mage.
Jag ser det så, jag har en mamma som dog när jag var 9, då hadde jag enn sånn tur att jag fick en ny mamma, en ny människa som valde att vara en del av mitt liv! Min mamma valde aldrig att dö, hon dog i en MC olycka och hon valde aldrig at lämna oss! Det kan man inte rå för, man kan ju inte rå¨för att man dör! Då är det en annan sak, eller vad tycker du?

I går, tidigt på morgonen tog cansern en till människa från jorden. Jag/vi kommer sakna dig och jag hoppats att du får ett evigt liv i det som vi inte vet vad det är änn.
Hon tappade förmågan att kunna prata den 11 Juli och läkarna sa i sammband med det att det nog bara är ett par timmar kvar för henne att leva, den 12 Juli på morgonen var hon borta. Cansern startade i lungorna, hon fick cell gifter och andra medesiner, men inget hjälpte. Det spred sig senare till ryggraden och dom opperarade, vi trodde att det nu skulle vara borta, men fick senare veta (tidigt i førra väcka) att cansern hadde spridit sig yttligare upp till nacken och var nu på väg upp i hjärnan. Nu bestämde hon och hennes man sig tillsammans med läkare att det räcker. Hon har nu lidit nog och man kuttar alla medesiner och hon fick bara morfin. Jag trodde inte att det skulle gå så fort... Nu är hon borta och kommer aldrig mera tillbaka! Jag har inte helt fattat det änn, jag har inte ens gråtit sådära ricktigt ordentligt änn, men jag känner att det ligger i hjärtat och jag vet att det kommer till att brista snart och släppats ut... Jag saknar dig redan!

Ok, vi är värkligen fast för namnet "Julia" och det ska hon heta så länge hon inte kommer ut och har en penis till slut!=P Dock vet vi inte vad hon ska heta mera, Elida ska hon också heta, det heter min farmor och jag tycker att det är fint och symboliskt vackert eftersom att jag älskar min farmor och ingen i släckten har tagit Elida änn.
Julia Elida, visst är det vackert?=) Jag tycker i alla fall det! Dock funderar vi på om hon ska heta "Julia Aisha Elida" eller bara "Julia Elida". Hawkars mamma heter Aisha och jag tycker att det är jätte fint, men det blir ju så himla långt namn då. "Julia Aisha Elida Kolstad" kärt barn har många namn, men är inte det lite väl många? Det är ijäntligen Hawkar som tycker att det blir för mycket med både Aisha och Elida, och Elida ska hon ha, så är det bara! Ska vi då skippa Aisha eller ska vi ta med det i alla fall och låta henne ha långt namn?
Minns ni låten också? Den Outlandish - Aisha, den är också sjukt vacker och när jag hör den så vill jag bara ha Aisha med mera!

Ta väl hand om dig när du är gravid och planera din graviditet så att du orkar! Lägg gärna in ledighet sista månaden så att du är utvilad inför förlossning och tiden efter.