Julia och jag!

Jag har lite mera saker på hjärtat eftersom att jag inte kan sova!

Gud va jag hatar otaksamma människor! Asså värkligen hatar med stort H! Det är det fulaste som finns tycker jag! Jag tycker att man ska vara glad för det man får, för det ÄR tanken som räknas, alltid! Så är det bara! Julia ska också lära sig det! För om tex jag inte har pengar å köpa en present till Michelle när hon fyller som är så väldans dyr men att hon får något litet som jag har pengar till så är det facktiskt så att jag har själv gått ut för att kjöpa det jusst för hennes skuld, å då tycker jag att man skal vara tacksam!
Men nu ska inte ni tro att Michelle är otackam för saker, för det är hon värkligen inte, tvärt emot! I dag när vi var ute å gick haloween så frågade jag henne "Tackade du mannen för godiset nu?" Så kom hon på att hon inte hadde gjort det, hon vänder å går tillbaka mot dörren å mannen stänger dörren, hon stannar upp... Tänker... Kollar på dörren å går helt fram till den, plingar på å han öppnar en gång till å Michelle säger "Jag skulle bara säga tack, för jag glömde det! Så... Tack tack!" Sa hon innan hon vände å gick igänn!
Men det är så barn skal vara! Man ska säga tack, tack för maten, tack för presenterna osv. Samma som att jag tycker att barn ska fråga, får man ta en godis? Får man ta lite chips? Men så finns det saker som barn inte ska behöva fråga också, text "Kan jag få mat?" Utan där ska det mera vara "När är maten klar?"

Så tycker i alla fall jag, vad tycker du? Är dagens barn för otacksamma över det dom får? Och varför har det eventuellt blivit så?