Vad är en mamma?
När blir man en mamma? Jag funderade på det i dag efter att jag hadde varit hoss barnmorskan, när blir man ijäntligen en mamma tycker du?
Jag tycker att den dagen man blir gravid och väljer att behålla barnet, den dagen väljer man att bli förälder, åtminstonde mamma! Den dagen valde jag (och alla andra, nästan) att vi hadde väntat på vårat barn och att detta var "Ment too be!". Jag slutade att vara ungdom den dagen, den dagen traskade jag inn i vuksenlivet och började känna att jag hadde det största ansvar man kan ha på sina akslar, jag skulle, med min kropp göra det mäst fantastiska och underbaraste man kan göra! Jag skulle gör det grymmaste och coolaste man kan göra, men ändå det mäst naturliga som finns, jag skulle bära fram ett barn!
Ett litet "frö" skulle gro och växa till att bli ett barn, och det är helt sjukt hur fort det gick om man tänker på allt som ska göras, alla delar som skal skapas och inte minst om man tänker på hur fantastisk och underbar hon kommer bli!
Den dagen man blir gravid så väljer man bort massor av saker! Man väljer (definitift!) bort att dricka alkohol i 40 väckor och 2 dagar. Man väljer bort massa fester med kompisar. Man väljer bort en stor del av friheten man hadde innan. Man väljer bort mycket! Men tänk på allt annat man väljer att ha kvar, eller allt man väljer att få, allt man får behålla!
Jag älskar min dotter sjukt mycket redan, jag tycker så synd om dom som inte har den möjligheten som vi har som bor i Norden! Vi behörver aldrig ta ett val att adoptera bort ett barn som är önskat, kanske inte planerat, men önskat! Vi får hjälp om vi behöver det och ber om det, tack för att man bor här!
Men tillbaka till det med att vara en mamma och när man blir det. Vad tycker du? Är man en mamma när man har haft barnet i sin mage eller skal det mera till?
Jag tycker inte att man automatisk blir en mamma enbart för att man har gått gravid! Har man gått gravid, är man ju den biologiska mammanm, men har man haft sex så är man också den biologiska pappan det betyder dock inte att alla kan vara så stolta att få kalla sig för en förälder inte!
Om man adopterar bort sitt barn, för barnets bästa så tänkter man på sitt barn och att det är det som är bäst jusst där och då, men när man gör det så tycker jag också att man skriver ifrån sig rätten att kalla sig en förälder för det barnet. En förälder är den som bryr sig om barnet, är där för barnet och stöttar barnet i valen som dom skal ta i livet. En förälder är den som är där när barnet gråter, när barnet sliter, när barnet behöver hjälp och kärlek. Det är en förälder, det är en mamma och en pappa!
Men vad händer då om man har en mamma och en pappa som dör? Kan man inte kalla dom för sina föräldrar då? Jag tycker att allt detta är sjukt krångligt och jag blir bara mindre smart ju mera jag tänker på det! För det är klart att min mamma (som dog när jag var 9) är min mamma, men Carina (min lotsasmamma) är den som tröstade mig när jag grät och hon som såg till att jag hadde mat i min mage.
Jag ser det så, jag har en mamma som dog när jag var 9, då hadde jag enn sånn tur att jag fick en ny mamma, en ny människa som valde att vara en del av mitt liv! Min mamma valde aldrig att dö, hon dog i en MC olycka och hon valde aldrig at lämna oss! Det kan man inte rå för, man kan ju inte rå¨för att man dör! Då är det en annan sak, eller vad tycker du?
