Julia och jag!

Vill bara tillägga att det blev lite fel där innan! Det är så klart att jag känner något för barnet fortfarande! Jag älskar henne mera änn allt på jorden redan och hon är inte ens född ännu! Men det jag menade är att jag låter nog den kännslan "Tänk om något händer?" ta över ibland! Å i dom stunderna är det ända jag tänker på jusst det, om något händer! Å då "glömmer" jag hur alldeles underbart det är att vara gravid och känna dom små sparkarna innifrån magen, man är aldrig ensam!

Jag älskar vårat barn! Hon betyder sjukt mycker för mig och det var det jag ville ha fram! Vad tusan gör jag om något händer med det jag älskar mäst av allt?