Julia och jag!

En av alla 100 gånger som jag har berättat att Julia kom utan bedövning (jag är facktiskt jävligt stolt att jag klarade av det som alla sa att jag aldrig kommer klara, att föda utan bedövning!) så satt det en del eldre kvinnor och lyssnade så sa den ena
"UTAN BEDÖVNING?" precis som om hon var jätte chokad, och jag svarade "Jajjemensan", stolt som jag är. Så kollade hon nästan lite snett på mig å sa "Hadde du ingenting värkligen?" Å så sa jag att jag hadde lustgasen under en värk, men att jag bara mådde illa så jag valde att inte använda den mera, så svarar hon "Ja men då är det inte utan bedövning!" Jo? En värk av säkert 100, pluss att det inte ens funkade utan blev bara värre eftersom att jag mådde illa som råga på allt. Så sa hon att hon själv hadde haft allt dom har inprensip och då blev jag arg, vem är hon å kolla snett på mig? Men hon menade att ALLA unga kvinnor som föder barn har bedövning och att om man ska föda barn skal man tåla smärtan minsann! Men vah!? Då har hon precis innan berättat att hon har haft allt dom hadde, hon tålde ju värkligen smärtan i sånna fall, NOT! Sen var det en annan kvinna med som höll med henne, så jag frågade hur många barn hon hadde... Svar: Ingen... Jusst det! Hon vet inte ens hur ont det gör så vem är hon att uttala sig? Men hon menade att om hon någonsinn fick barn så skulle hon inte ha bedövning... Kom tillbaka när du har födit gumman!

Jag menar att dom som känner att dom inte kan föda utan bedövning och vill ha text en stor nål inntryckt i ryggmärgen så varse god! Jag valde att inte ha det! Inte bara med tanke på den stora nålen men jag tänkte på alla små kvinnor som föder barn och kirrar det, pluss att Julia slapp att bli dåsig. Men jag vill lova att jag skrek efter bedövning när jag skulle trycka, lite sent... Bättre sent änn aldrig? Inte jusst då!