Julia och jag!

Nu är vi hemma. Vi har varit innlåsta på sjukhuset i två dagar, å när jag säger innlåsta så menar jag innlåsta. Dom trodde att Julia var en smittrisiko för andra barn (villket det visade sig att hon inte var senare) så vi fick inte ens hämta vår egna mat. Så där satt vi, inte fick jag gå ut för frisk luft heller eftersom att jag har så klart Julias baskelusker på mig å precis brevid våran avdelning låg cansersjuka barn å man vill ju inte att dom skal bli sjukare änn vad dom redan är.

I villket fall som hälst så satt vi först uppe en hel natt eftersom att vi var på akuten för barn men inte Julia, hon sov så skönt i en vagn som dom hadde hittat åt henne. Eller skönt är väll att ta i eftersom att hon grät stora delar och vred och vände på sig i smärtor. Till slut så fick vi i alla fall komma till ett annat rum och då blev vi innlåsta utan förvarning. Julia bara grät å grät och hadde ont i magen och jag tjatade och tjatade på att få det dära förbaskade ultraljudet som vi skulle få kl 6 på morgonen, men som vi inte fick förens kl 15-15.30 på eftermidagen. Hela den tiden låg Julia å grät, spydde och vände sig. Hon kunde inte ens hålla ner 3 droppar vatten utan då spydde hon upp det tillsammans med galla. Som tur var så fick hon i alla fall vatten inn i handen eller vad man skal säga. Där låg hon, mammas älskling med en tråd inn i armen, en grejj på tån som kollade pulsen, tre trådar på bröstet för att mäta hjärt slagen och ett stick med plåster på i den andra armen och hon hadde så ont!

Tils slut fick vi i alla fall komma inn och då kollade läkaren konstigt på skärmen så frågade jag "vad är det?" å han svarade att han skulle förklara senare. Det visade sig i alla fall att Julias tjocktarm och tunntarm hadde krullat ihopp sig. Jag frågade vad man gör med det å han sa att man sprutar inn vatten i ändtarmen och hoppats på att det skal räta upp sig. Liksom som när man blåser upp en skrynklig balong, då rätar den till sig.
Om det inte hadde funkat hadde min tjej havnat undet kniven, tack gud för att det funkade och på en gång efteråt så ville Julia ha mat och hon var sig själv.

Julia fylde blöja efter blöja med massa vatten från ändan och det är väll inte så konstigt med tanke på att dom sprutade trots allt inn 850 ml vatten, stackars! Nu har hon det i alla fall bra och hon äter som aldrig förr och är frisk!

Ni kanske undrar varför jag åkte inn till akuten till att börja med. Jo förstår du Julia pruttade och det luktade ruttet. Så skulle jag byta blöja för jag förstot att något att kommit ut. Jag anar fred och ingen fara när jag kommer ner å tar av henne kläder och blöja så ser jag det värsta jag någonsinn har sett, hela Julias blöja är fylld med blod, rent blod med lite slem i. Jag blir as skraj och börjar så klart gråta, stackars min tjej!
Nu har hon det i alla fall bra och jag har det med bra! Jag trodde facktiskt att hon skulle dö när jag såg allt blodet, så mycket var det. Men dom fiksade det å allt går bra nu!

Förstå om något alvarligt hadde hänt henne, då hadde jag dött! Men det gjorde det inte å tac alla gudar för det!