Julia och jag!

Är det bara jag som har stora svårigheter med att bestämma mig för vad jag vill bli när jag "blir stor"? Jag vet vad jag vill bli tror jag, men hur jag skal gå till väga för att bli det, ja det är en annan sak.
Jag vill bli *bamparaaaam* barnskötare, jag vet inte om det heter så på Svenska eller inte, men på Norska heter det i alla fall "barnepleier". Då måste jag först nu gå klart mitt sissta år i gymnasiet å så jobba fem år för att få studie kompitens att komma inn i högskolan. Man kan gå ett år på almenfag, men jag tror inte att jag kommer klara av det. Då kanske ni tänker "å så tror hon att hon klarar av högskolan?" å så tänker jag med, men jag ska försöka. Jag måste klara det för det är något jag värkligen vill bli och värkligen brinner för.

Ända sedan jag var liten, när alla andra ville bli polis, djurskötare, vetrinär och allt det där ni vet, helt sedan den tiden har jag velat bli barnmorska. Att vara den första som får se ett barn, det måste kännas enormt! Men jag tror kanske att det tåget har gått för min del, jag tror inte att jag skulle kunna klara av att gå så länge i högskolan, men barnskötare, det ska jag klara.

Anledningen till att jag vill gå högskolan är för att då tjänar man bättre å så är det bara. Jag har min lilla plan. Förs (som sagt) det sissta året på gymnasiet, å så ska jag gå mina två år som "lärling". Så ska jag jobba 3 år som undersköterska (dom tre åren är jag utbildad). Å så ska jag inn på högskolan å gå dom två åren (tror jag att det är) för att bli barnskötare. Å vad ska jag göra efter det då? Då ska jag jobba på sjukhus med barn ända tills jag tar ut min pansjon när jag är 68(?) år gammal. Å jag längtar tills mitt år i skolan är slut nu så att jag kan få jobba i 5 år å så klätra vidare på min stege. Men massor av saker kan ändras på dem 6 åren, massor! Så vem vet, om 6 år kanske jag tror mera på mig själv och satsar på barnmorska ändå? Vi får helt änkelt se!