Hemma.
Nu är vi hemma igänn... As tråkigt tycker jag så klart att det är och jag saknar Emelie så massor att ni anar inte. Emelie har alltid svårt att säga hejdå, jag med men jag gråter aldrig. Denna gången grät vi båda. Det var så himla mycket svårare att säga hejdå denna gång, jag vet inte varför...
3-4 någon gång på natten åkte vi iväg. Stora snöflingor försökte att träffa våran ruta men missade och flög över i stället. Vi kom till 50 skyltarna och där står min lotsasmammas katt precis som att han vill säga hejdå. Mina tårar trycker i kanalerna och ijäntligen gråter jag mäst för att Emelie gör det... Jag mår så dårligt när hon gråter och efter ca 5 minuter så saknar jag henne redan massor och vill ijäntligen bara stanna kvar, för alltid.
Vi kommer till "Hundtrim" skylten och jag tänker på när Emelie berättade för mig att nej platsen heter fortfarande Berga som den alltid har gjort, men att man kan trimma (klippa) sin hund där inne någon stans. Jag känner mig dum och Emelie känner sig säkerligen smartare=) Så börjar jag tänka på alla gamla minnen som vi har pratat om dom senaste dagarna. Allt från när man gick i 3 klass och det fulaste ordet man kunde var "fettmo bulle!" Till den gången som vi gick hem från skjulsta för vadå, det tar ju bara 10 minuter med bil, det lär ju vara nära... Det var det inte och solen stekte som aldrig för. När vi kom hem var båda sönderbrända, Emelie värst så klart som hon alltid blir och jag tror till och med att hon inte var i skolan på ett par dagar efter det.
Vi var så himla tröga när vi var små kom vi underfund med. Och våra "fula" ord är nog inte så fula i alla fall om man tänker på alla fula ord en som går i 3 klass nu kan.
Det hadde varit kul om man kunde åka tillbaka till 3 klass och leva om, undrar om man hadde gjort något annorlunda nu som man vet.
3-4 någon gång på natten åkte vi iväg. Stora snöflingor försökte att träffa våran ruta men missade och flög över i stället. Vi kom till 50 skyltarna och där står min lotsasmammas katt precis som att han vill säga hejdå. Mina tårar trycker i kanalerna och ijäntligen gråter jag mäst för att Emelie gör det... Jag mår så dårligt när hon gråter och efter ca 5 minuter så saknar jag henne redan massor och vill ijäntligen bara stanna kvar, för alltid.
Vi kommer till "Hundtrim" skylten och jag tänker på när Emelie berättade för mig att nej platsen heter fortfarande Berga som den alltid har gjort, men att man kan trimma (klippa) sin hund där inne någon stans. Jag känner mig dum och Emelie känner sig säkerligen smartare=) Så börjar jag tänka på alla gamla minnen som vi har pratat om dom senaste dagarna. Allt från när man gick i 3 klass och det fulaste ordet man kunde var "fettmo bulle!" Till den gången som vi gick hem från skjulsta för vadå, det tar ju bara 10 minuter med bil, det lär ju vara nära... Det var det inte och solen stekte som aldrig för. När vi kom hem var båda sönderbrända, Emelie värst så klart som hon alltid blir och jag tror till och med att hon inte var i skolan på ett par dagar efter det.
Vi var så himla tröga när vi var små kom vi underfund med. Och våra "fula" ord är nog inte så fula i alla fall om man tänker på alla fula ord en som går i 3 klass nu kan.
Det hadde varit kul om man kunde åka tillbaka till 3 klass och leva om, undrar om man hadde gjort något annorlunda nu som man vet.
Kommentarer
Trackback
