Julia och jag!

Minns du den låten? Jag minns i alla fall. En pojke på ca 10 år skrev den låten med något av dom finaste budskap som jag någonsinn har hört. "Regnbågens barn tillsammans är vi vackra" och även efter denna låts gjenombrudd på tidiga 2000-talet så finns det fortfarande föräldrar där ute som uppfostrar sina barn till att tycka att människor med annan religion eller hudfärg är mindre värda. Varför gör man så? Är det för att man är osäker på sig själv? Jag kan inte förstå varför man skulle vilja lära sitt barn att alla människor inte är lika värda, det kommer dom i alla fall innse en dag.
Alla vet att om kungen i Sverige skulle dö så skulle det stå i varje tidning, men om Ulla i Uddevalla skulle storkna med så kanske hon skulle få en liten spalt från vänner och familj som hoppats på att hon får det bra i paradiset. Alla barn kommer märka detta en plats under livet, att kungen och andra "¨vicktiga" och rika människor är på något sätt mera värda änn oss andra. Men varför skulle man vilja att ens barn skal tycka att en människa som har brun hud och svart hår inte är lika mycket värd? Eller en människa som har blont hår och blåa ögon också för den delen, det finns ju rasister båda vägar.

Rasism är ett tema som tar upp ganska mycket av mina tankar tror jag. Jag hatar rasism! Det är det värsta jag vet. Jag förstår inte varför vi måste gruppera människor efter hudfärg, varför gör vi så? Och om någon blandar runt i röran och en svart människa får barn med en vit så har dom barnen till och med "en egen ras" och blir kallade för mulatter. Varför är rasen så vicktig för oss människor? Varför känner vi så stort behov för att katorisera varandra?