Julia och jag!

Nu är jag sådära äckligt mätt! Jag blir det hela tiden nu för tiden, jag kan inte ens äta en cheesburgare utan att vara så mätt att jag inte vet vart jag ska ta vägen, jag anntar att lillan tar sin plats!

Tidigare i dag så satt jag och kollade på norska tv3 och jag kunde inte holda tårarna borta, jag grät som ett litet barn och Hawkar frågar "gråter du?" Och jag svarar "Ja men stackars henne, det är ju jätte synd om henne! Hon vill ju skriva brev till sin pappa i himelen sen måste mamman förklara att det kan man inte! *buhu!*" Och Hawkar som har hört allt om hormonder nu i ca 7 månader tröstar och stryket över håret samtidigt som han säger, "Filmen har nog ett lyckligt slut älskling!"
Fast jag vet inte hur det slutar, alltså filmen, eftersom att vi skulle inn till stan och kolla runt lite på IKEA och olika saker, pluss att Hawkar skulle klippa sig (villket behövdes!!!), så var jag tvungen att lämna filmen mitt i det hela och nu har jag ingen aning om hon fick något svar från sin pappa i himmelen...
Jag tror inte det för det var inte en sånn patetisk film där allt ska vara övernaturligt, men jag vet att filmen hadde ett lyckligt slut eftersom att jag känner det på mig! Flickan pratade om sig själv i tredje person hela tiden och precis innan jag åkte så började hon säga "Jag" iställer för sitt namn och hennes mamma sa "Min dotter är tillbaka!". Fast filmen kanske slutade så, eftersom att det var ganska mycket lyckligt där också, i det hela.
Men nu måste jag sova av mig kjöttbullarna och moset innan jag spricker, natti natti!<3