Julia och jag!

Jag tycker att det är sjukt kul att folk som jag inte känner läser min lilla blogg och kommenterar=) Jag hadde facktiskt inte en aning eftersom att ni brukar inte lämna kommentarer så därför har jag skrivit min blogg och gått ut ifrån att alla känner mig, men nu vet jag att så är det inte.
Därför tänkte jag kanske att jag skulle berätta lite om mig, vill ni veta?

Jag heter i alla fall Hege, konstigt namn för en Svensk kanske du tänker? Jag med, eftersom att jag inte är Svensk. Jag är Norsk i var enda ben bit! Min blogg är på Svenska eftersom att jag har bott i Sverige från jag var 8 år tills jag var 17, sedan flyttade jag tillbaka till Norge igänn. Anledningen till att jag/vi flyttade till Sverige från början var att pappa bodde i Sverige tillsammans med sin nya fru och två barn, sammtidigt som jag bodde i Norge tillsammans med mamma hennes nya man, min syster (som min mamma och pappa har fått tillsammans) + 2 småsyskon till som är/var min mamma och hennes nya mans barn. I 1998 så var min mamma och hennes man med i en MC olycka och båda omkom tyvärr med bruten nacke och indre blödningar som resulterade till att pappa ville så klart ha sina barn med han så jag och min storasyster flyttade till Svrige till han och hans "nya familj", medans våra mindre syskon (som inte är min biologiska pappas barn) flyttade hem till sin faster.
Vi bodde i Sverige och allt var bra, helt fram tills jag var ungefär 14-15 och min pappa gjorde några dumma val som resulterade i att vi flyttade tillbaka till Norge igän, utan "hans nya familj". Så nu bor jag här, där jag kanske hör hemma, vad vet jag? Jag har fortfarande inte helt kommit på om det är Norge eller Sverige som är mitt "hem", jag känner mig lika Svensk som en annan Svensson, men jag är Norsk i botten i alla fall.

Jusst nu bor jag i alla fall tillsammans med min pojkvänn/förlovade eller sammbo (kalla det vad du vill) och vi väntar vårat första barn! När "vi" kissade possetift så pratade vi inte ens om abort, det känndes helt rätt och beholla barnet och vi länktar värkligen tills hon kommer.
När jag betättade det hela för min släckt så fick jag olika reaksjoner, min syster blev sjukt glad och sa "äntligen ska jag bli moster!", min moster(som står mig sjukt nära) började gråta av lycka och kramade både mig och Hawkar och sa grattis kanske 100 gånger innan hon ringde till min morbror och berättade det hela för honnom, som snyftade till när han kom upp från källaren och grattade iväg! Inga problem där inte!
Alla på min mammas sida av släckten blev glada och alla ville önska oss lycka till, villket gjorde oss glada! Hawkars (min sambo) mamma var den som sa att vi var gravida från början, Hawkar hadde berättar for henne att jag hadde mått illa i flera väckor nu och att jag bara kräks och kräks, då sa hon bara "Jag ska bli farmor" utan att vi ens hadde testat om det var så, men hon visste! Så det var inte så kul att berätta för henne, men hon blev för övrigt glad (hennes första barnbarn).

Så har vi min andra del av familjen, pappas sida. Där var det blandade kännslor tror jag... Ingen sa det till oss men dom menar ju sitt och pratar med varandra och sånnt märker man! Min farmor blev i alla fall glad, hon är alltid glad för mig! Även fast hon aldrig har träffat Hawkar så är hon glad för oss. Nu undrar du säkert varför min farmor aldrig har träffat min kille när vi till och med ska ha barn tillsammans, är förlovade och till och med bor tillsammans. Min farmor är 86 år gammal (87 på fredag) och som du kanske har räknat ut så är Hawkar inte Norsk JAG tror att detta kanske stör henne lite! Hon har ALDRIG sagt något som får mig till att tro det, men jag väljer i alla fall att tro det och har helt enkelt inte stötit på henne när Hawkar har varit med, och hon har aldrig frågat om att få träffa honnom så därför har det bara inte blivit så!
Annars var det min systers kille som sa till våran pappa att jag var gravid (eftersom att jag inte pratar med pappa så ofta), han hadde inte någon reaksjon, i alla fall inte som han delade med mig. Han har fortfarande inte ens sagt grattis...
Alla mostrar och morbröder, fastrar och farbröder blev i alla fall glada, och hennes farfar med! Han tyckte att det var på tiden!

Annars så är jag själv 19 år, 20 i September, jag bor som sagt i Norge tillsammans med min pojkvänn. Jag har ett år kvar i skolan så är jag undersköterska, ska kanske (senare i livet efter ett par år på jobb) vidareutbilda mig till sjuksköterska, men vi får se. Om jag värkligen trivs som undersköterska så finns det ingen anledning att byta yrke, visst? Jag är (som du säkert har förstått nu) gravid med en liten flicka (enligt ul) och har daton den 5 Augusti=) Jag har varit på två Ultraljud och båda gångerna så har dom sagt att det är ingen tvivel om att detta är en liten flicka!
Denna lilla flickan ska i alla fall heta Julia Aisha Elida, delvis för att hennes moster heter Ida Alice Julie, hennes farmor Aisha och min farmor Jorun Elida. Jag tycket att det klingar fint=)

Undrar ni hur vi ser ut? Så här ser vi ut, alla tre=)