Julia och jag!

Ok, jag gjorde JORDENS STÖRSTA MISSTAG i dag! Jag visste att jag aldig skulle gå med på att ha det dära dumma mötet! Varför jag sa ok, vet jag inte! Jag kommer prata med min barnmorska om detta, jag har aldrig kännt mig så diskriminerad över min mammas död i hela mitt liv! Precis som att jag kan rå för att hon är död? Hur länge ska jag få bli påmind om det? Räcker det inte nu? Jag fattar inte hur mitt band med min mamma skulle ha å göra med mitt barn och vårat band! Måste man bli en dårlig mamma bara för att man inte har haft en mamma själv? Jag känner mig kränkt, som att någon har puttat mig ner i ett hål och efteråt pissat på mig! Så känner jag mig jusst nu, det är sällan jag klagar! JAg funderar facktiskt på att stämma dom. "Vi vill ju bara ditt bästa!", jasså? Om det hadde varit så då hadde ni inte behöft slänga i mitt nylle att ni tror att jag kommer bli en dårlig mamma! Jag kommer gör allt jag kan för att Julia ska få det alldeles underbart och ett helt perfeckt liv! Hon ska få allt det som jag aldrig fick, jag ska kämpa värje dag för det, å att du då ens vågar sitta och säga så! Skämmas borde du! Jag drar tillbaka eran fullmakt i morgon! Jag vill inte ha något mera med er att göra, jag visste att jag skulle säga nej! Varför kan jag aldrig lära mig att säga nej? Fan också!