Julia och jag!

Jag har varit ganska så deppig i dag. Min syster Linn ringde tidigare och vi pratade lite om att det tydligen är så många som går på en extra UL i slutet av graviditeten och så klart blev vi avundsjuka och började googla direckt för att kolla varför vi inte får det, vi kom dock ganska snappt fram till att det bara är dom som anntingen inte har blivit så stora som dom "ska" vara under graviditeten som får det. Där man tror att barnet inte får i sig den näringen som det behöver. Å så fick man visst det om bebisen inte har vänt sig med huvudet neråt, för det kan leda till "sätefötsel" som inte är bra, varelse för barn eller mamma, å det leder i att det ofta slutar i keisarsnitt. Dock har jag sånn "tur" att lillan har vänt sig så vi får inte se henne förens den dagen hon väljer att komma! Men det är underbart i alla fall, mera spännandes så!
Nu var det facktiskt inte det som hadde med "Det onda i det goda" att göra, utan det kommer nu...

Efter att Linn har pratat klart om detta så säger hon bara "Det har förästen spridits..." Jag hadde ingen aning om vad hon pratade om och min hjärna går på högvarv hela tiden nu för tiden utan att helt fungera som den ska i alla fall... "Vad har spridits?" frågar jag och hon blir as förbannad! "JA VA TROR DU?!" och jag fick på så sätt veta båda hur trög jag är och att det va helt självklart att det är våran fasters canser hon pratar om... Hon fattade dock ganska snappt att hur tusan ska jag kunna fatta att det är det hon pratar om.
Min faster började med att ha canser i lungorna efter att hon har rökt i si så dära 40 år, den canseren spred sig snabt till ryggraden och den bet inte allts på cellgifterna som läkarna pumpade i henne så nu har det spridit sig ännu mera och canseren sitter nu också i nacken... Läkarna säger "Det finns inget mera vi kan göra nu" och nu är den enda medesinen hon får något mot smärtorna. Hon flyttades i dag till ett center som dom har här i stan för canser pasienter som lever "den sissta tiden" och nu ska hon inte hem mera, nu får hon bo där fram till den dagen hon ...... .
Min farbror (hennes man) fick 4 slag på 3 dagar för ungefär 3 år sedan så han är inte helt i sitt rätta jag heller, hon tog hand om honnom och nu vet jag inte, ne jag har ingen aning om vad som händer med han. Han kommer nog ..... han med ganska snabt efter hon är borta.

Mitt i allt detta sitter jag och Hawkar där och har den lyckligaste tiden i vårat liv, vi väntar vårat första barn. Det är så mycket hämskt som har hänt under denna graviditet, ni anar inte! Min faster fick canser, jag hadde ingen aning om att det skulle gå så fort, tänk att snart lämnar hon oss... Hawkars mamma fick någon lever och njuresjukdom som hon var tvungen att opperera där det var en ganka så stor changs för att hon inte skulle överleva, vi va så oroliga att ni anar inte!
Å massa andra saker som jag inte berättar här i bloggen, det kan jag berätta den dagen allt har blivit bra med den saken, för det kommer det att bli! Det måste bli det!
Hawkars mamma mår bra nu, allt gick bra och hon lever livet! Allt var ricktigt bra i dag eftersom att jag fick veta massa saker när jag va på möte och allt var helt underbart och jag gick och log, något som har varit ett tag sedan sisst! Å så får man det kastat rakt i nyllet! Min faster kommer dø, och det finns inget jag kan göra åt det...