Julia och jag!

Julia har nu använt sitt första plåster! Eller hon använder det jusst nu facktiskt! Hon fick ju en röd "plupp" eller vad jag skal kalla det efter sprutan å så ringde jag till hälsostasjonen för att fråga om det skal vara så, det är visst helt vanligt och vissa får det, andra inte. Men Julia fick i alla fall det.
Den blev bara större å större och jag blev bara oroligare och oroligare. Tillslut ringde vi till sjukhuset å frågade om det är vanligt att den är lika stor som toppen på en kvinnas pekfinger den röda pluppen och det var det visst. Jaha, inget att göra åt det då... Men i går gick det hål på den! Ett litet litet hål gick det på den, lika stort som sticket från en spurta ungefär och nu kommer det gegga och blod därifrån. Jag blir hysterisk och svär på alla språk jag kan "Jag visste väll att det inte skulle vara så!" Så ringde jag till sjukhuset eftersom att hälsostasjonen hadde stängt. "Nu har den spruckit å det kommer blod å gegga ur den!!!" Kvinnan i andra änden svarade med "Vad har sprukit?" så kom jag på att hur ska dom kunna minnas att jag har ringt innan och förklarade situasjonen. "Ja men så bra!" sa hon. Vad menar hon med det? Vadå BRA? Hon blöder! Fattar hon ingenting eller? Så förklarade hon att den skal spricka och att Julia nu kommer att få ett sånnt fult ärr som alla andra har på sin vänstra överarm.
Jaha. Omplåstrad är hon i alla fall nu, å jag tycker synd om henne. Även fast hon inte visar antyding till smärta så blöder hon trots allt, det måste ju göra ont, eller?