När man var liten!
Jag fick ett mail i dag av Emelie min kjära! Där stod det massor om hur vackra kvinnor är också vidare! Sedan stod det att när man är ca 3 år gammal så kollar man sig i spegelen och ser en dråtning, och det är ganska så sannt! Dom flästa som kollade sig i spegeln när man var 3 år tänkte inte på att man var för smal, för tjock, för lång, för kort osv! Man var sig själv och man kunde se det vackra i sig själv!
Man älskade sig själv precis som man var! Men när man blir äldre så ser man inte på sig själv på samma sätt, och jag tror facktiskt att jag har svaret om varför det är så! Efter att man är tre så börjar man kolla på andra saker änn bara barn program på tv, man börjar skolan och får höra saker, man läser iningar om tjejer som är för tjocka, för smala, för långa, för korta, för fula, för vackra osv! Det är ju bara och kolla på den tjejen som mimade till oppningen i OL bara för att hon som hadde den vackra rösten inte var vacker nog och hon som hadde det vackra ansiktet hadde inte vacker nog röst!
Hur gammal var dom tjejerna? Kanske 10? Inte konstigt att vi dästo längere vi kommer i livet at vi mera och mera ser alla olämpor med oss själva när vi får höra, läsa eller se det minst en gång om dagen!
Man borde kunna berätta för sina vänner, mammor, pappor, familjemedlämar osv minst en gång om dagen att minst en av dom är vackra! Sen är det ju en bra sak om man inte säger det till samma person varje dag, då får ju inte alla dom andra veta hur vackra dom är! Tjock eller smal, långe eller kort, vacker eller mindre vacker! Hur man änn ser ut så är man vacker!
Eller som Sveinung i min klass sa till mig på fredagen "jag tycker att alla mina vänner och dom i min familj är vackra, man kjänner dom ju! Alla som man kjänner blir ju vackra, synd att man inte säger det ofta nog bara!" Villken kille va?
Men men nu orkar jag i alla fall inte skriva mera! Kanske skriver mera sen=) Hadebra!<3
