Julia och jag!

Nær jag var 17 år så skulle jag på en helt vanlig gynekologisk undersøkning efter att min mens hadde uteblivit i 2 månader, både jag och min lækare trodde att det var før att jag hadde flyttat från Sverige och den tryggheten som jag hadde dær med alla vænner, en stad som jag var kjænnd i, en skola som jag hadde gått på ett tag och en hel del andra saker. Min lækare sa att jag borde i alla fall gjøra en gynekologisk undersøkning før att vara sæker på att ingenting var fel och jag pressade mig sjælv till att gjøra detta eftersom att jag hadde værkligen inte någon lust att få något resept på lyckopiller som var det andra alternativet, så deppad kjænnde jag mig inte.
Jag bet ihopp och gick till min lækare, (också min gynekolog) lade mig ner på den bænken helt naken på underdelen på kroppen. Æven om han ær en vældigt duckitg lækare och berættade precis vad han gjorde och nær det skulle kunne gjøra ont och så vidare, jag kunde inte hålla mig och jag børjade gråta och kjænde mig næstan krænkt dær jag låg, jag har inte någon aning om varfør han ær jætteduktig, men det kan ha varit før at det var den førsta gången jag var hos en gynekolog.

Efter besøket førsøkte jag bara glømma hela grejjen och gå vidare med mitt liv, med eller utan mensen! Efter ca en væcka fick jag ett brev neddumpat i brevlåtan och jag gick inn på mitt rum før att jag ville læsa ifred nær jag såg att det var från lækaren, det stod att jag skulle till en lækare som var specialist på kvinnliga kjønsorgan, villket betydde ennu en gynekolog som ska kolla dær man sjælv inte ens kan kolla och som alla tycker ær ett lite pinsamt objekt.
Jag bestæmte mig før att bita ihopp och gå till den hæra lækaren med och det var inte alls lika otekt den hæra gången, eftersom att jag på ett sett visste vad jag skulle gjøra.
Jag låg med benen i vædtet och han tok fram ett ultraljud som man innfør vaginalt och visade mig allt som var dær inne och hur det såg ut. Jag som hadde varit lite orolig før det hela glømde det nær jag fick se varenda detalj i svartvitt! Det var ju as coolt!

Efteråt så tok jag på mig klæderna och då kom det. Han førklarade før mig att jag har en sjukdom som heter Polycystisk ovarialt syndrom eller också PCO/PCOS. Jag førstod ingenting, vadå PCO? Jag hadde inte en aning om vad detta var och jag kjænnde att jag børjade kjænna mig obkvæm och frågade dærfør vad tusan det var?

Polycystisk ovarialt syndrom ær en sjukdom som 5% av jordens kvinnor har, det ær en sjukdom som gjør att ens kropp produserar før mycket manliga kjønshormoner och sammtidigt har man en økt produksjon av den kvinnliga kjønshormonen `østrogen` också. Jag førstod fortfarande ingenting, vadå? Min kropp produserade før mycke manliga hormoner, sammtidigt som den produserade før månge kvinnliga?! Jaha, och?

Han førklarade att nær kroppen produserar før många hormoner på samma gång så får "eggholdaren" inne i vaginan får på något sætt ett tjockare "skal" æn va den ijæntligen ska ha, det vill sæga att man har inte egglosning en gång i månaden eftersom att eggen inte kan komma ut den tjocka væggen.
Jag bad han skriva ner PCOS på en lapp så att jag skulle minnas det, jag visste att annars skulle jag slømma det på en gång. Han førklarade också att eftersom att jag inte har egglosning så ær chansen før att jag ska bli gravid vældigt liten! Det han glømde sæga var utan medesiner eller alternatft opperasjon.

Nær jag gick dærifrån ville jag bara gråta! Jag ville bara lægga mig ner och storbøla! Jag gick ut før att betala i kassan och hadde tænkt att jag skulle kunna få rækningen hemskickad i stælle før att betala på platsen så att jag slipper prata med tanten som satt i kassan. Nær jag kom ut før att sæga det till henne så ler hon mot mig och sæger "kjænner du inte igjæn mig?" Jag hadde inte någon aning om vem hon var. Eftersom att jag precis hadde flyttat tillbaka till Norge så kjænnde jag inte igjæn någon av mammas kompisar eller ens mina kompisar. Dokk førstod jag att hon var alldeles før gammal før att vara min kompis och jag sa vænnligt att jag tyverr inte kjænnde igjæn henne och jag visste att nu kommer det, nu kommer hon berætta vem hon ær ænnda tills att jag sæger "jahaa ær det du!" Så jag bestæmde mig før att spela på den taktiken med en gång, men det var som om hon inte ville att jag skulle gå och hon børjade prata om mamma och hur lessamt allt var nær hon dog osv, jag minns att jag tænkte "strø salt i såren bara!" Inte nog men att jag precis hadde fått "veta" att jag kommer nog aldrig få några biologiska barn, men hon ska stå och prata om min mamma och hur synd det var om oss barnen nær hon dog också vidare.

Tillslut fick jag i alla fall henne till att fatta att jag ville dærifrån! Och nær jag æntligen hadde kommit ut i bilen dær pappa satt och væntade så hadde jag sækert redan gråtit 1 liter salt vatten i hissen och mera skulle det bli! Jag førklarade allt før pappa och han visste inte helt vad han skulle sæga, och det førstår jag... Du ær en man på 40 år och helt pløtsligt sæger din 17åriga dotter att hon kanskje aldrig kommer kunna få barn! Han reagerade i alla fall på ett konstigt sætt, næmligen såhær:
"Vadå kan han liksom veta det efter och ha træffat dig bara en gång? Nehedu! Dom sa till din mamma med att hon hade inga chanser før att bli gravid, hon fick fyra barn sen!"

Nær jag kom hem så besæmde jag mig før att læsa om den hæra sjukdomen och vad man kunde gjøra før att førvættre den! Jag læste och læste, men hur mycke jag ænn læste så kom jag liksom inte helt fram till det svaret som jag letade efter! Jag fick bara veta typ 100 olika symptomer på sjukdommen och sånna saker! Hællå? Det var inte det svaret jag ville ha! Jag ville veta vad jag skulle gjøra før att slippa det?!

Symptomerna var blant anat:

* Problemer med oren hy, villket jag aldrig har haft något problem med! En och en annan finne har man væll haft men typ 3 om året typ jag har værkligen inte det problemet!

* Att man går fort upp i vickt och har stora svårigheter med att gå ner, æven om man ændrar sina kostvaner! Oki nu fick jag i alla fall veta varfør jag var en så kallad knubbis!

* Utebliven mens, min lækare sa till mig i ett senare møte att min uteblivna mens hadde inte något med saken och gjøra eftersom att den kom tillbaka som vanligt efter ett tag och han sa att det var nog før all den stressen jag hadde haft i mitt liv och inte minst i det sista halvåret.

* Mera hår på armar, ben, i armhålorna, på kjønet, på øverleppen, på hakan också vidare. Hårvækst som en man med andra ord! Jag har værkligen inte någon mustars eller någon skæggig haka, inte något øverdrivet mycket mera hår på några andra kropps delar helle før den delen!

* Svårigheter med att bli gravid, jag hadde aldrig førsøkt (inte ænn heller) så det visste(vet) jag inte något om.



Och en hel del annat! Ingen av symptomerna stæmmde inn på mig och jag undrade varfør det fanns så många men bara en enda som stæmde inn ordentligt, det var ju det med vickten.
Jag bestæmde mig før att ta saken i mina egna hænder eftersom att min lækare tror anntagligen att jag ær lite kjænnslig efter att pappa ringde och pratade med honnom om hela grejjen hoss den andra lækaren, så han ville hælst inte sæga så mycket!
Jag åkte till biblioteket och lånade en bok! Dær fick jag ænntligen mina svar! Precis allt stod i den! Synd att boken bara fanns på engelska bara. Min engelska ær inte allst bra, men jag ville i alla fall ha några svar och pinade mig igjenom boken! Efter att jag hadde læst den så førstod jag så mycket mera och i den boken stod det också symtomer som stæmde inn på mig, perfeckt!



* Trøtt och sliten inte bara ofta, men inprencip varje dag! Helt sannt! Jag har alltid (sen jag kom in i pupperteten) haft stora problemer med att vakna och holla mig vaken!

* Psykiska inte diræckta lidelser, men ofta ganska deppig! Också sannt!
Och massa andra saker!



Men det viktigaste av allt var att det stod i boken att man kan ta "hormon sprutor" eller i tablettform før att sabilisera sjukdommen! Och man kan opperera sig før att gjøra "eggholdarens" vægg tunnare med en laser osv!
Det fanns massa saker som man kan gjøra åt saken! Jag såg ett hopp igjæn! Kanskje skulle jag i alla fall få barn!=)

Jag læste vidare och kom till den delen dær det står om villka sjukdommar man kan få från den hæra vidare!

*Diabetes pga att kroppen inte kan produsera rætt mængd insulin nær det ær så mycke hormoner i kroppen!

* Hjærtsjukdommar.

* Karsjukdommar.

* Canser i livmodern (Så ovanlig att man vet inte ens om man kan kobla den tillsammans med PCOS)



Och massa annat! Jag har redan stora chanser før att få hjært och karsjukdommar pga min astma! Jag kontaktade lækaren och han sa att det var en liten møjlighet før att det kan hænda, men det var inte så många som får det, men dom som får det får det som oftast nær dom går øver till øvergångs ålderen i sånna fall och inte i så unga tillfællen som jag!

Det var lite lættande, men villka medesiner skulle jusst jag vælga? Opperasjonen lyckats i 99% av fallen, hormon medesinerna var ijæntligen bara før att kontrolera sjukdommen och p-piller vill man ju inte gå på nær man redan har en chans før att få canser i livmodern... 

Det ær alltså ett bevis på att 99% av alla kvinnorna med PCOS kan få barn med en enkel opperasjon, detta står inte øver allt! Jag var tvungen att læsa en hel bok på eng før att ens få reda på det, sen ringa till min lækare før att førsækra mig om att det var sannt, sen ringde jag till specialisten før att vara helt sæker och han sa det samma som min lækare,
" Ja det ær facktiskt så!"

Nær jag fick veta att jag hadde PCOS så børjade jag gråta, gick inte ut på kanskje 2 væckor, låg bara i sængen och deppade ricktigt! Om jag hadde vetat från børjan att det ær en STOR chans før att jag kommer bli gravid nær jag kjænner mig redo och vill det så hadde jag nog i alla fall inte deppat!

Så æven om man litar på sin lækare (villket jag gjør fortfarande) så leta inførmasjon sjælv, æven om han kanskje inte vill uterlæmna något så kan det hænda! Ta reda på så mycket du kan! Før att førsækra dig om alla saker man kan gjøra! Jag ser det från den ljusa sidan! Jag behøver inte anvænda preventiv medel før att inte bli gravid! pluss att jag får opperasjonen gratis nær jag vill ha den! Alltså har jag ett gratis preventivmedel i min kropp! Och inte har jag några akne problem heller, och æven om jag skulle ha det så annser inte jag att det ær det størsta problemet...

Mina avslutande ord:
Æven om du får Polycystisk ovarialt syndrom (PCO/PCOS) så betyder det værkligen inte att du aldrig kan få barn! Det finns facktiskt en større chans ænn va man skulle kunna tro=)