31 Juli, alldeles för nära 5 Augusti...
Ni som känner mig, eller i alla fall några av er vet att den 31 Juli 1998 så dog min mamma och lotsas pappa i en trafikolycka. Å nu börjar jag tänka på det mera och mera efter som att 5 Augusti bara är fem dagar efter, tänk om lilla Julia väljer att komma 5 dagar för tidigt?
Jag tror inte att jag skulle klara av det. Alla som känner mig vet att jag läger inte ner så mycket på att min mamma dog när jag var liten, men den 31 Juli ligger jag och gråter hela dagen, det har jag gjort varje dag i 11 år, jag kan inte bara sluta nu! Det är ungefär den ända dagen som jag tillåter mig själv att gråta över det! För jag tycker nog ijäntligen att det har gått för lång tid för att gråta över dom fortfarande, men den dagen är min dag! Den dagen gör jag det å den dagen är inte ens mobilen på.
Ingen vet dock att det är det jag gör den dagen, om någon vill hitta på något så har jag alltid en ursäkt och den är aldrig "Ne men det är ... år sedan mamma och Hans dog i dag så jag vill vara själv." För då kommer massa frågot och det orkar man inte, inte jusst då. Så därför är inte telefonen på då. Den enda som värkligen vet till 100% vad jag gör den dagen är Hawkar, förra året skulle han hem till en kompis och så fort han gick så var det fram med gamla filmer, bilder och en toarulle och tycka synd om sig själv! Mitt under allt det hära så hörde jag förra året en nyckel inn i dörren och jag känner att jag klarar inte av att sluta gråta, Hawkar kommer inn i vardagsrummet och kollar på mig där jag sitter på golvet och han säger "Men älskling vad är det?" Han hadde ingen aning, han vet ju att min mamma är död men han visste inte att det var den dagen!
Rästen av den dagen tröstade han mig bara och tillslut tjatade han med sig mig till mammas gravplats (jag tycker inte om att åka dit för allt känns så kallt, stelt och helt falskt! Kan inte förklara på något bättre sätt) där HAN ställer ner blommor och tänder ett ljus innan vi går. Jag tycker inte om kyrkogårdar, dom är alltid så kalla! Det är alltid kallare där änn på andra ställen i stan. Innan vi gick hem så kollar jag bort på min mormors gravplats också och betättar inte för Hawkar att hon bara ligger raden brevid, jag ville hem!
Så den dagen får du inte komma Julia, ok? Det är mormor å morfars dag, du ska få en egen! En aldeles speciell dag som är bara din!
:/ Kan förstå att detta är jobbigt!! Har inte genomgått någon närståendes död. Och kan inte veta hur det känns. Om Julia skulle komma detta datum. Se då det som en positiv grej. När något dör föds något annat. Kram!
